Tesen är att nätet förändrar vår syn på oss själva. Varje fotografi är också en påfrestning för självbilden.
– Ser jag verkligen ut sådär? Var kom det där nervösa inställsamma leendet ifrån?
Jag förstår de målare som ägnar år åt att försöka måla ett självporträtt som motsvarar deras tankar om sig själv. Anne-Marie inspirerade mig att pröva gränserna för hur långt det går att driva bloggen in mot det privata. Och en bild är i mina ögon väldigt långt. Nästa steg är naket och det kommer inte att ske.

Är det du?
Jag trodde du var någon annan? Minns du när jag i sann naiv blåögdhet trodde du var Humprey Bogart? Det är ett underbart minne….
Jag tycker mycket om fotografiet, ska genast pröva. Självporträtt är mycket svårt, jag prövar ständigt, för om jag kan göra mig själv så kan jag också se andra. Du är fin på kortet. Spännande. Anne-Marie
LikeLike
Ja men man kan aldrig vara säker 🙂 Jag har inte lagt ut bild på mig för om jag utmanar så vill jag vara lite skyddad. Jag är nog lite feg!
LikeLike
Jag hade också en massa olika bilder som lek med identitet – men på ett sätt känns det som om livet är lite för kort för att hålla på med sånt.
Att se sig själv för att våga se andra? Så måste det nog vara! Om jag inte ser mig själv finns ju risken i att jag söker få den bilden i andras ögon – och det är riskabelt tror jag.
LikeLike
Jag valde inte själv namnet på min blogg, då visste jag inte vad blogg var, nu är det kört med vem man är, och jag står för den plats jag har. Bilder skapar folk ändå, jag tycker om din bild och hoppas så innerligt att det är just du Mats. Den klär dig. Anne-Marie
LikeLike
Jo det är nog jag – eller rättare sagt: Så här er jag ut just nu!
Spelet är över… Min tid som Gandhi är slut!
LikeLike
Jag tror du kan göra små Ganfhi underverk som den du är. Jag tycker du är fin, fin. Upplyst vet jag ju redan att du är. A-M
LikeLike
Hur gör man de där små bilderna…? Jag vill ocskå ha det så! A-M
LikeLike
Jag tror du måste ha wordpressblogg. Då är det under inställning – användare.
Lycka till från ett åskigt och regnigt Skåne!
LikeLike
Ah, inte blir det mer privat för att du har en bild, även om det säkert känns så. Du har skymtats förut, för den delen.
Eftersom jag blivit kriminalbiten under sommaren har jag lärt mig en uppsjö av sätt att “stalka” människor via nätet.
Var man lär sig sånt?
-Flashback krimforum. Där rotar de upp en misstänkt, med allt ute … omedelbart, liksom. Att spåra en bild är i stort omöjligt(förutom ip:n då). Bilder ÄR ju inget, de föreställer. Även om din var snygg i både komposition, ljus, färg och motiv;) En klar tradering till klassisk porträttkonst. Skickligt. Och annorlunda än dina andra bildval som oftast är acid-coloured, på nåt sätt.
LikeLike
Tack Susan!
Jag famlar lite i den där frågan om vad som är privat. Hela bloggkulturen är ju en lek med äkthet och ibland känns det som om jag lurar mig själv.
Jag simulerar autenticitet – och det är väl ganska patetiskt…
Acid? Nja – jag drar lite på olika spakar i iphoto och blir själv förvånad oftast. Som färgblind har jag frisedel när det gäller smak!
LikeLike