“VÄTSKA benämner man definitionsmässigt allt som föredrar att lyda sin tyngd framför att upprätthålla sin form” (Francis Sponge)

Jag försöker läsa Allt av Martina Lowden. Det går inte så bra. Det är pretentiöst, fragmentariskt, osannolikt litterärt och säkert hopplöst begåvat – men jag kommer inte in i boken. Kanske är jag obildad och lite trög. Enligt de entusiastiska omslagstexterna handlar det om att lösa sin tonårskris genom litteratur. I så fall kanske litteraturen är det som hindrar oss att förvandlas till vätska? Jag känner suget och vill nog dras in i fallet. Litteraturen känns som en ironisk grimas – men vad ska vi ha den till? Hur mycket distans behöver en människa?

Vattenfilm stor – liten (från Forsemölla)