Peter Singer är en kontroversiell filosof och i Sydsvenskan skriver han om den öppna välgörenhetens betydelse för att öka solidaritet mellan människor. Det går alltså att förändra bilden av snål normalitet. Genom att med stolthet visa upp sin givmildhet skapas ett nytt sätt att se på vad det innebär att vara människa.
Jag är nog präglad av den falska ödmjuketens ideologi och är notoriskt misstänksam mot fina människor – antingen det sker under religionens eller den avdragsgilla sponsringens täckmantel. Samtidigt lever jag i ett samhälle där bilden av den goda omhändertagande staten krackelerar. Frivilligarbete som för några år sedan sågs som konkurrerande arbete till det sociala skyddsnätet framstår idag som klokt och rätt. Det som sker stort behöver inte ske i tysthet. Vi är mottagliga för det goda exemplet.
Barnen på bilden är en del av mitt goda projekt. Kanske behöver jag dem mer än de behöver mig.
Tysta tankar 
Hmmm det är ett uttryck som leder till eftertanke. Vem behöver vår godhet mest, de som är föremål för den eller vi själva? Om jag inte missminner mig så är en del av pointen i Bibeln just att vi själva behöver vår egen godhet för att må bra och, inte att förglömma, för att bädda för livet efter detta. Oj, nu blev det djupt filosofiskt.
LikeLike
“Samtidigt lever jag i ett samhälle där bilden av den goda omhändertagande staten krackelerar.”
Frågan är om det inte är en vinst i sig, ändå, att den bilden krackelerar:
Myten om den “omhändertagande stat” har fått växa sig så stark att moderna svenskar inte vet hur de själva ska reda ut sina privata problem längre. Det är således på tiden att bilden raseras.
Tag bara en sådan sak som döden:
En sådan naturlig (och i “normalfallet” oundviklig!) sak som ett dödsfall och ev efterföljande sorg ger uppenbarligen idag anhöriga inte bara rätt till statligt bekostad psykvård utan även (långtids-)sjukskrivning! Pga att någon DÖTT?! Tror folk att människor lever för evigt?
Upplysning: Det gör de inte. Vissa dör väldigt tidigt i livet, andra lever väldigt länge. Men alla dör. Precis som det ska vara.
Men nej, helt i linje med myten om “den omhändertagande staten”, så behöver anhöriga idag (av någon udda anledning) kostsam “hjälp” efter ett dödsfall.
Trots att man i alla tider kunnat hantera sin sorg på egen hand…
För övrigt tycker jag inte hela poängen med att skänka medel till behövande är egen inre tillfredsställelse: anledningen varför man gör donationer är för att man har vett att inse att det finns ett reellt behov av dem.
Inte alla inser det. Bevisligen.
I sammanhanget känns det väldigt, väldigt olustigt att det finns folk (oftast allehanda partipolitiker) som talar om “fattiga” svenskar. Jag rekommenderar en omedelbar resa ut i omvärlden för att lära sig vad reell fattigdom är!
LikeLike