Min blyga sida har tidigar hindrat mig från att publicera bilder på mig själv. Nu har jag kommit ut och inser att anden inte går att stoppa tillbaka i flaskan. Ett sätt att göra narcissismen mindre plågsam är att avbilda speglingar och skuggor av jaget. Det är liksom inte jag – fast ändå
Jag tänker att det borde vara omöjligt att skämmas för sin skugga – men när jag ser bilden minns jag tiden när jag ville att mina knän skulle se ut som Stålmannens eller Batmans. Inte som två lösa bulor på smala pinnar.
Nu inser jag att knän faktiskt behövs för att hålla ihop lårben och skenben. Äntligen vuxen.
Tysta tankar 
Skuggans ideal – jag leker också med skuggor. De är roliga. Narcisism, det finns en sund narcisim också, det finns sunda sidor av det vi gör till dåliga sidor. Jag tror vi måste inse att vi är och om vi är så har vi också behov. Ett av människans förutsättningar för att knyta an handlar ju om att bli sedd. Det lilla barnet ropar – Titta! Om vuxna då tittar så är bekräftelsen fullkomligt tillräcklig. Jag tror alla har det där lilla barnet inom sig… jag tror inte ens att det är det lilla barnets behov – jag tror det är helt mänskligt. Se mig, så ser jag dig. Vi ser varandra. Så tänker jag. Men det är ett gigantiskt steg att erkänna att anden i flaskan hela tiden knackar på glaset… och vill komma ut. Väl där ute gör anden lite som han vill. Tackolov för det. Njut av din dag. Anne-Marie
LikeLike
Tack – jag ska fundera över denna plötsliga oblyghet! Jag håller med dig om att vår längtan efter bekräftelse i grunden är sund. Problemet är att den tar sig så konstiga uttryck i dag och ibland ligger på gränsen till det sjukliga.
Jag möter människor som inte finns om de inte syns – och kräver sina 15 minuter i berömmelse med stort eftertryck.
Men när allting svajar måste man välja – är jag värd att synas?
LikeLike
Alla är värda att synas. Oavsett hur man ser ut tänker jag. Man måste se och titta på varandra, bli sedd och tittad på. Det är bara att se dom där små ungarna som gör saker och ting, som skriker TITTA! och så är de nöjda med det. Så tror jag vi ska vara lite till mans. Men om man inte kan få nog av det man ser, och inte tror man finns för att man är flera… då kanske man ska fundera över hur man ska dela uttrymme med många. Jag tror vi ska träda ut ur skuggan och ställa oss mer i solljuset. Men inte för att skugga andra utan för att bli mer synliga. A-M
LikeLike