Film är bäst på bio och radio är bäst i bilen. Jag lyssnar på Kino och hyllningen till Paraplyerna i Cherbourg gör att jag måste se om filmen genast. Lite besviken över att det inte är Catherine Deneuve som sjunger, men alldeles lycklig att det går att göra filmer som är sorgliga och äkta utan talade ord. Känslor som måste sjungas – som opera fast på riktigt.

Nu vet jag vad jag ska göra i sommar när det regnar. En svensk version…