Nu har jag kokat ner den samlade pedagogiska diskussionen kring teveserien om 9a till en bild. Det var inte så svårt alls – men hur ska jag förklara det? Och vem ska orka lyssna?
Jag citerade en Tommy Nillson-låt på metabolism en gång. Men då använde jag “En dag”. Bilden föreställde alla mina olästa nummer av Pedagogiska magasinet. Han säger (sjunger) mer än vad man tror, den där Tommy.
1) Superlärarnas pedagogik bygger på relationer och närhet. Det finns en uppenbar risk att de utnyttjar barnens utsatthet och behov av bekräftelse. Prestationerna blir då en sorts köp av lärarnas kärlek. Lärargärningen blir ett narcissistiskt projekt där barnen ska l-y-f-t-a-s av den oändligt gode och kärleksfulle läraren. Det kanske funkar, men jag ser problem i att t.ex. överföra modellen till en högskolekontext. Hur erövra självständighet inom dessa ramar? “Gör det – gör det för mig!” – nej jag tror in te att studenterna vill ha det så…
2) Bart Simpson – den evige rebellen – vad har han gjort som föranleder denna annorlunda bestraffning? Hur demonstrativt har han visat att det inte är lärarnas kärlek han behöver? Bart vill vara ifred och bli som pappa Homer. Hur hotfullt är det för ett skolväsende?
Självständigheten måste få ett större utrymme. Jag vill inte att mina elever gör för min skull. De ska göra för sin egen skull. Det jobbar jag på. Kräver mycket av mig som lärare. Anne-Maire
Hur uppstår självständighet i ett system som redan har bestämt vad som är viktigt? jag är rädd att många av våra studenter har skolats in i en roll där de gärna vill luta sig tillbaka och bli styrda genom en utbildning. En sorts uppgiven acceptans av sakernas tillstånd. Ganska behagligt om du inte har några drömmar om eget ansvar
Nu har jag kokat ner den samlade pedagogiska diskussionen kring teveserien om 9a till en bild. Det var inte så svårt alls – men hur ska jag förklara det? Och vem ska orka lyssna?
Tysta tankar 
Jag är idel öra 😉
LikeLike
Jag tycker att bilden sammanfattar essensen mycket väl….Men frågan är hur når vi dit?
LikeLike
Jag citerade en Tommy Nillson-låt på metabolism en gång. Men då använde jag “En dag”. Bilden föreställde alla mina olästa nummer av Pedagogiska magasinet. Han säger (sjunger) mer än vad man tror, den där Tommy.
LikeLike
Roligast var det när Robert Gustavsson imiterade honom i Så ska det låta!
LikeLike
Jag är med! Jag gillar också att koka ihop saker och ting. A-M
LikeLike
Jag har tänkt vidare och prövar en hållning.
1) Superlärarnas pedagogik bygger på relationer och närhet. Det finns en uppenbar risk att de utnyttjar barnens utsatthet och behov av bekräftelse. Prestationerna blir då en sorts köp av lärarnas kärlek. Lärargärningen blir ett narcissistiskt projekt där barnen ska l-y-f-t-a-s av den oändligt gode och kärleksfulle läraren. Det kanske funkar, men jag ser problem i att t.ex. överföra modellen till en högskolekontext. Hur erövra självständighet inom dessa ramar? “Gör det – gör det för mig!” – nej jag tror in te att studenterna vill ha det så…
2) Bart Simpson – den evige rebellen – vad har han gjort som föranleder denna annorlunda bestraffning? Hur demonstrativt har han visat att det inte är lärarnas kärlek han behöver? Bart vill vara ifred och bli som pappa Homer. Hur hotfullt är det för ett skolväsende?
LikeLike
Självständigheten måste få ett större utrymme. Jag vill inte att mina elever gör för min skull. De ska göra för sin egen skull. Det jobbar jag på. Kräver mycket av mig som lärare. Anne-Maire
LikeLike
Hur uppstår självständighet i ett system som redan har bestämt vad som är viktigt? jag är rädd att många av våra studenter har skolats in i en roll där de gärna vill luta sig tillbaka och bli styrda genom en utbildning. En sorts uppgiven acceptans av sakernas tillstånd. Ganska behagligt om du inte har några drömmar om eget ansvar
LikeLike