Jag har blivit utmanad av Monika Ringborg och kan naturligtvis inte motstå en så spännande inbjudan.
Eftersom jag är en ganska otålig person och är livrädd för att fastna i eftertankar före – eller reflektion som vi akademiker brukar säga – valde jag snabbt följande bild: (dubbelklicka!)
Egentligen är jag fast övertygad om att en bra bild inte behöver någon förklaring – men vill gärna ge en liten bakgrund
Bilden är tagen på Judiska muséet i Berlin. Ett av rummen är som en hög betongsilo med ett litet fönster 15 meter upp. När vi är där blåser det en kall vind utanför men i rummet är det mörkt och dämpat. Några ungdomar sitter på golvet försjunkna i sig själv. Vi ser att det finns ett avlägset svagt ljus och kanske en strimma av hopp men inser att det är svårt (omöjligt) att ta sig upp till det. Skuggorna på bilden är mina vänner som övermannades av den starka stämningen och gick ut.
Bilden är tagen med stativ och två sekunders exponeringstid. Jag blir fortfarande berörd av den och hoppas kanske locka någon att besöka detta fantastiska museum.
P.S. Jag kunde inte motstå frestelsen att komplettera bilden med hur det ser ut om man tittar upp mot ljusinsläppet.
Nu återstår att skicka inbjudan vidare
+ alla andra som känner sig manade!
Länka gärna hit så att det går att följa tråden!
Tysta tankar 
Vilken bild. Det är kanske det vi tänker kring våra bilder som är viktigast. Jag har en del bilder som utåt sett inte är så speciella men som ger mig ett vidsträckt tänk. Tack för alla dina kommentarer Mats, Du gör mig glad. Det vill jag att du ska veta. Anne-Marie
LikeLike
Tack – det mest spännade med utmaningen är kanske att vi är tvungna att tänka och skiva om vad som är en bra bild.
Jag valde mellan det dekorativa och det mörkt mystiska. Och ändå är det en lycklig dag!
LikeLike
Utmaningen antagen och returnerad. För mer info, se: http://www.lancefestivalen.se/?q=node/594
LikeLike
Hej Mats
Den där bilden är lite spöklik, som om människor från det förflutna fortfarande dröjer sig kvar och möter nutiden … de som är på besök och kan gå därifrån. Medan de andra för alltid finns kvar. ….
Ju mer jag tittar på den, desto ruggigare blir den…
LikeLike
Man får ju lite intellektuellt komplex, men så e det ju jämt. Jag är ju bra på mitt lilla vis. Har hörsammat “utmaningen”. Hälsa fruan så gott!
LikeLike
Jag inser faran med sådana här kedjebrevsliknande aktiviteter och försöker mota alla tävlingsdjävlar i grinden.
Men är glad att få visa min bild och har lagt till del 2 som är ur personernas perspektiv.
LikeLike