Jag vet att det är viktigt att kunna läsa.
Jag vet att föräldrar, skolan och samhället har ett ansvar för att barnet erövrar denna färdighet.
Jag vet att det finns många metoder som leder mot det önskade målet
Men jag är inte säker på att den spanska modellen är möjlig att införa i Sverige.
Med start i mars ska 250 skolbarn i åldern 6-12 år få en euro (9:40 kr) för varje timme som de sitter och läser i skolans eller kommunens bibliotek. Där ska det också finnas nyanställda lärare.
Jag förstår desperata skolor som med vikande betygspoäng och hot om elevflykt tar till sitt starkaste vapen: mutan.
Jiménez “läslön” är en del i ett större paket för att stimulera eleverna i Noblejas att plugga vidare. Så småningom ska även gymnasieelever få betalt – och de som går vidare till universitet och högskola.
Jag måste nog fundera vidare över vart detta leder. Hela min kropp skriker att läsning är lust och nöje – inte arbete. Jag tänker på alla böcker jag läst i onödan som barn. Helt gratis! Det finns ingen rättvisa…
Tysta tankar 
Va – pengar fungerar bara på ett sätt – köpa in mycket böcker, behålla bibliotek, skaffa lampor, sköna kuddar, stolar att krypa upp i, lärare som kan sitta intill och läsa med, löner till lärare som läser högt ur alla böcker, samt att köpa ännu mer böcker… och fler ändå. Det är vad pengar kan göra. Allt gott Mats, hälsar Anne-Marie Körling
LikeLike
Frågan är om det går att blanda belöningspedagogik med tankar om att läsning har ett eget värde?
Jag tror att alla föräldrar har trampat runt i ett behavioristiskt mutträsk, men är lite glad och stolt över att skolan försökt hålla sig utanför detta.
Kanske är det en falsk beskrivning – betygen i den form som nu skisseras tycks vara tänkta som en motiverings- och disciplineringsfaktor. Då kan det kanske kvitta om det är pengar eller betyg som delas. Om fokus har flyttats från upplevelsen och lärandet, ja då tror jag det är svårt att hitta tillbaka.
Men jag är verkligen nyfiken på om det går att lura (locka, muta, hota, tvinga) barn till läsglädje?
LikeLike
Nämen oj! Jaaa, verkligheten överträffar alltid dikten …
Trodde aldrig läsning skulle vara något annat än driven av inre motivation. Tror att de som drivs av yttre motivation läser som en 10-åring jag känner som bara skummar igenom, för syns skull, och för att man måste. Det har blivit som en tävling mellan killarna vem som läser mest, helt galet. Han t r o r säkert att han l ä s e r – men han har ju inte en aning, stackaren! Kan någon bli en läsare på så sätt? Betvivlar det. Starkt.
Å andra sidan såg jag en 15-åring höja hela betygsraden när det lovades pengar (stora pengar) … fast läsa böcker är ju inte detsamma som att läsa skönlitteratur. Det är kanske det som spanjorerna inte reflekterat över; vad läsning ÄR ?
LikeLike
Skamset erkänner jag att mutor fungerade bra på mig och att en moped var ett starkt incitament till att jag höjde mina betyg i nian rejält.
Nu kanske vi romantiserar läsningen av skönlitteratur som en meditativ akt – medan andra tänker lite krassare – ungefär att de måste börja nånstans?
Alternativet är väl annars Tomas Brolins klassiska kommentar om vilken bok han läste senast:
– Öhhhh…. nej så sjuk har jag inte varit!
LikeLike
Mutor för att lära sig… morötter… för att få åsnan att gå…det fungerar men är inte ett pedagogiskt hållbart knep om man inte gör människan medveten om att när åsnan väl har gått iväg syns det gröna gräset därframme,.. och det ser åsnan av egen kraft… men va… ska jag skriva om en åsna… när jag inte vill se åsnan som metafor för lärandet… snarare som den som utan tanke följer moroten. Det är hur detta morotslärande påverkar tanken och medvetandet som är viktigast… för mig funkade det där med pengar för min egna läsning, mamma gav en slant då och då för lästa böcker, men det hade hon aldrig behövt,.. jag fångades snart upp av innehåll… inte en spänn hade varit likamycket värd som det… är jag på rätt väg? eller svammlar jag runt… eller vad tänker du Mats… skulle kunna prata om det här… Anne-Marie
LikeLike
Jag tänker nog att min första renläriga ryggmärgsreflex (pengar är fult) var ett utslag av min lärarposition där jag vill ha klara linjer mellan inlärningsteorier och helst avslöja belöningspedagogik som ond och farlig.
Det finns ett stråk av humanism i den spanska modellen som är svårt att värja sig mot. Och jag gillar den där bilden av läsningen som en oemotståndlig frestelse. Eller som de säger i Gudfadern:
– I tried to move out – but it pulled me back!
Fats man kan också citera Meg Ryan från You´ve got mail:
– varför citerar alla töntiga killar Gudfadern…
LikeLike
Men du läste väl inte helt i onödan som barn. Titta vilken fin blogg du har skapat. Men hur ska jag få min 14 åriga son att läsa. Jag har köpt alla sorters böcker till honom, det hjälper inte.
LikeLike
Tack – det brukar bli folk av barnen ändå. Kan ske finns det en fara i att vi försöker överföra våra starka upplevelser av läsglädje till barnen på ett enkelt sätt.
Jag gissar att han kan massor av saker somn inte du kunde vid den åldern?
LikeLike