Maria Sveland har skrivit en bra bok Bitterfittan om hur svårt det är att få ett modernt och jämställt förhållande att fungera. Hon rör sig i det farliga gränslandet mellan bekännelse och litteratur, men det är en modig och stark bok som jag inte kan låta bli att gilla.
Ibland tar hennes retoriska lust över och då svingas svärdet över män och patriarkatet. Oftare drabbas hon av tvivel och då är texten riktigt spännande. Att vara duktig flicka och samtidigt så beroende av bekräftelse. Att vilja leva i ett rättvist förhållande som inte urartar till ett ständigt mätande och jämförande. Att försöka förverkliga den frigjorda kvinnan i ett samhälle som bygger på ett förkrympta ideal om anpassning.
Det är bra, riktigt bra. Ändå undrar jag varför jag läser sådana här utpräglade kvinnoböcker. Hör jag verkligen till målgruppen – eller är mitt självplågarbehov oändligt?
Ett obehagligt alternativ är att jag genom att läsa boken bekräftar bilden av mig själv som en ganska fin kille…
Tysta tankar 
Titeln är fruktansvärt provocerande. Men jag skrattar gott. Ska läsa den vid tillfälle. Det där är ju ett annat gränsland… behärskar man det är det stor konst. Allt gott Mats, Anne-Marie
LikeLike
Jag har också läst boken och tycker att den är bra för den visar hur knepigt det kan vara när man blir föräldrar, och då ställs allt på sin spets när det gäller jämlikhet. Samhällets normer visar sig tydligare och mammarollen/papparollen påverkas också av tidigare generationers syn på föräldrarskapet.
En tänkvärd bok med en provocerande titel. Jag har hört att äldre människor som har läst den har satt ett annat omslag utanpå när de läser boken offentligt för att inte visa andra vad den heter:-)
LikeLike
HEJ MATS!
JAG VILL ÖNSKA DIG EN FIN JUL. KANSKE MERA EN HÄNDELSE ÄN EN KLAPP. JAG VILL SJÄLV HA DET SÅ SÅ DÅ ÖNSKAR JAG DET TILL ALLA ANDRA SOM JAG TYCKER OM. MÅ GOTT… ANNE-MARIE
LikeLike
Tack!
Händelser låter bra. Svårinslagna, men värmande och varaktiga.
LikeLike
Ha ha, känner mig också märkvärdigt tja, omanlig eftersom jag just nu läser De skamlösa av Sisela Lindblom (som kom samtidigt med Sveland och som det skrevs om i samma sammanhang). Den är .. svår att säga om man gillar eller inte (den är väldigt snitsigt skriven och man läser den), men det är mycket befriande att den är så oprogrammatisk – skruvad visst, men skriver en inte på näsan, i alla fall inte fullt ut.
http://svensklararen.blogspot.com
LikeLike
Tjena Mats,
Nu har jag läst Bitterfittan och jag tyckte så himla mycket om den. Tack för det generösa tipset som jag nog fick ifrån dig, när allt kommer omkring. Jag förälskade mig i några ord… snåltyst… det ordet fann jag i hennes bok… och det tycker jag var en kvinnlig aspekt på manlig tystnad… fnitter… och kanske också manlig makt…. i det kvinnliga pratandets samkväm… ticketack… A-M
LikeLike
Tystnad är märkligt – men det är nog möjligt att hitta både makt och manipulation i den. Jag skulle önska att det fanns en ren och vänlig sort också!
LikeLike
Mats, det finns det. Och den är så bra, så bra. Vänlig tystnad är det vackraste man kan ge varandra. A-M
LikeLike
Pingback: Butterfittan « Tysta tankar