Därför var det en ren befrielse att få vara med om Johan Södermans disputation på avhandlingen Ra(p) i käften. Mats Trondman var lysande och jag har aldrig varit med om en disputation med sådan energi. Nyfiket och prövande diskuterades frågor som jag tror de flesta i den överfulla salen var djupt intresserade av. Det mesta spännade var kanske diskussionen om hiphopvärlden som alternativ högkultur. En hierarkisk organisation med tydliga normer och bildningsgång. Johans undersökning från USA antydde att det finns sådana starka tendenser. Hiphopen blir den nya jazzen med kurser och professorer.
Då hände något oerhört. Behrang, som är en av Johans informanter, blandade sig i den lärda diskussionen och beskrev hur hiphoprörelsen i Malmö arbetade med att ge ungdomarna en röst. Inte för att skapa karriärvägar eller agera folkskollärare (en populär metafor under förmiddagen). Nej syftet är uttryckligt politiskt aktivistiskt på ett sätt som inte passade in i varken Durkenheimers, Bourdieaus, Adornos, Foucaults eller Benjamins teoribildningar.
Roligare än så tror jag inte det blir inom akademien. Men det räcker länge!
Tysta tankar 
Där hade jag gärna varit och lyssnat. Har en son som är hängiven. Och han kan massor. Hiphopens texter är innehållsrika och många av dem kopplade till andra författare… musiken kopplat till andra tonsättare. Det är inte så enkelt som man till en början kan tro. Spännande. Må gott Anne-Marie
LikeLike
Det var en förmån att få vara med! Man kan säga att det handlade en del om att tänja gränserna för hur en disputation kan se ut – på flera sätt.
En diskussion som jag uppskattade var också den om svårigheten att separarera forskaren från människan. Många av oss som ägnar oss åt att forska (eller vad man nu skall kalla det) om musik har själva något slags passion och personlig relation till materialet. Samtidigt skall man i god akademisk tradition göra sig själv osynlig. Men det kan man ju aldrig bli. Vem man är påverkar hur man gör forskning, och detta tycker jag Johan lyfter fram.
Som sagt – energirikt var det. Det är sällan man kommer ut från en disputation med den kraften. Det kändes nästan lite kort. Vi kunde nog suttit där och pratat – Johan, Mats, Behrang och många andra – i många timmar till!
LikeLike