Vid mogen ålder tog jag idag mitt livs första riktiga banklån. Kroppen gjorde motstånd och Göran Perssons ord ringde i öronen. “Den som är satt i skuld är icke fri”. Kanske var min bild av bankväsendet präglat av alla westernfilmer jag sett där banken har tagit gården efter att skörden slagit fel. Kort sagt – jag var lite spänd.
Den alltigenom sympatiske bankmannen skakade bekymrat på huvudet åt min oro. Med vår ekonomi var han beredd att låna ut mycket mycket mer. Och amorteringar var bara dumt…
Jag ser med bävan fram emot en framtid som avskräckande tv-kändis och undrar om det är Grannfejden ellerSkuldfällan som ska kasta evig skam över familjenamnet? Det är tur att Olsson är ett vanligt namn. Det kunde varit värre. Jag kunde ha hetat Troillius och gjort mig känd som Plastikkirurgen utan gränser.
Tysta tankar 
Hur har du lyckats undvika det så länge? Vi andra har varit vuxna länge, välkommen i gänget!
LikeLike
Är vuxenhet som Hotel California?
“You can check in, but you can´t check out”
LikeLike
Vuxenlån… det är hela poängen. Anne-Marie
LikeLike
intressant inlägg,men vad ska banklån va bra för?
LikeLike
“Vad ska banklån vara bra för?”
Jag har levt i en tid då det var oerhört fördelaktigt att låna pengar skattemässigt och infaltionsmässigt, så på något sätt har jag alltid trott att det var smarta typer som lånade stora summor.
Nu är det inte riktigt så – men det är klart att det känns skönt att någon litar på mig. banken t.ex…
P.S. Jag ska köpa något dyrt!
LikeLike