En underbart galen film om valet av ordningsman i en kinesisk tredjeklass finns på Svt:s hemsida:
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=930092
Jag älskar dessa allvarliga barn som ger allt för att bli valda, de ambitiösa föräldrarna som satsar stor möda på att hjälpa sina bortskämda slynglar. men framför allt älskar jag alla dessa tårar som de besvikna barnen uttrycker sin besvikelse med.
Kontrasten är ganska stor till Malmö högskola där studentkåren inte har lyckats hitta någon representant bland de c:a 7000 studenterna vid lärarutbildningen. Här har vi ett demokratiproblem av andra dimensioner.
Jag skulle hellre se gråtande och besvikna studenter än detta kompakta ointresse.
Tysta tankar 
Hej. Att de är så angelägna om att bli ordningsman är ju inte bara för att det är en ära, utan också en stor merit, inför sökandet till högre utbildningar där konkurrensen är stenhård. Utbildningar som kostar multum (minst 10.000 sek/år för universitetstudier, mkt för en kines). På en universitetsplats går det kanske 10 sökande på 1, och propagandan gör gällande att akademiska studier är enda vägen till framgång. Så inte undra på att föräldrarna är hysteriska.
Vilka morötter får man som studentkårsrepresentant i Sverige? Tänk på det också. Kanske skulle öka dessa? Den ideella tiden i Sverige är på väg bort är min teori, nu har vi inte massa med tid över längre som under välfärdsamhället, fram till 70-80-tal. Nu måste man ju sköta sig själv, välja allt, jobba mer för att kunna köpa mer.
LikeLike
Jag förstår och håller nog med – men vet inte om det går att använda ord som ideelt arbete längre idag.
Vi har ju en underförstådd bild av att fina männiuskor gör något för samhället och jag vet inte om vi är mentalt beredda att skiljas från denna tankefigur? Men kineser är ju ganska direkta i sin syn på pengar och dess värde. Det hycklas liksom inte med vad som är viktigt.
LikeLike