Svd presenterar svensk genuspedagogik i en lätt romantiserande artikel 2. Det känns lite fånigt att hänvisa till sig själv men de kritiska rösterna kring dessa satsningar är väldigt få.
Om utredningen Jämställd förskola
Andra bloggar om: Förskola, Normativitet, Värdegrund, Genus, jämställdhet, Skola, Personligt, Politik
Tysta tankar 
Genusteori faller möjligen på samma komplexa bevisbörda som t.ex. Freuds psykoanalys och Marxismen. Inga Lina Lindqvist refererar i AB till hur en publikation om “Marxismens filosofi” avslutas:
“Nu slutar ju boken lyckligt med att Stefan Jonsson, författare och kritiker på Dagens Nyheter, pedagogiskt förklarar skillnaden mellan marxismen som ideologi – och marxismen som teori. Kommunismen är död. Marxismen lever – som feminism och antikolonialism.”
De här teorierna har den gemensamma svårigheten att de inte kan falsifieras. Vilka observationer skulle påvisa att de var felaktiga?
Just därför är det kanske olyckligt att det politiskt korrekta i dag är att upphöja genusteorin till en ideologi med tvingande interventioner.
På samma gång kan man ju så förbluffande enkelt se att könsmaktsordningen existerar, omöjligt att undgå liksom. Även om genuspedagogiken får problem eftersom dess ‘evidensbasering’ (underbara ord) kräver ett slags reduktionistiskt sätt att se på t.ex identitetsutvecklingen, som du skriver om.
Att tjejerna – tillskillnad från killarna – får lära sig vänta, som det skrivs om i artikeln, är ju förstås en ofantlig dygd som ger dem uthållighet att klara studier och att uppskjuta både behovstillfredställelse och alltför aparta impulser. Problemet som underförstått insinueras är att denna egenskap skulle hindra flickor från att ta för sig i styrelserummet om förtio år. Insinuationerna till hur den rasande impulskontrollsvaga pojken faktiskt har tagit för sig, då om förtio år, uteblir …
Men du, hur skulle en förskola kunna se ut där den dominerande ‘kulturen’ raserats och männen tagit sig in?
LikeLike
Hur skulle den se ut… jag har en väldigt ljus bild av att män och kvinnor kan arbeta tillsammans. Men jag har också ett vibrerande konfliktperspektiv som tilldelar grupperna olika roller i olika faser.
En man = symbol – något att visa upp för omvärlden som trofé. Titta så jämställda vi är.
Två män = infiltratörer som smyger omkring och försiktigt ifrågasätter utan att verka hotfulla
Tre män = en latent invasionsstyrka som formulerar mål och strategier för maktövertagandet.
Sedan finns den likhetsfeministiska harmonimodellen där allting är trevligt och alla hjälps åt på ett kompetent sätt eftersom vi är utbildaade pedagoger och fina människor.
Visionen ja…Jag försökte beskriva den i
https://lumaol.wordpress.com/2007/09/01/en-sentimental-dares-bekannelser/
…men är rädd att det blev väl sentimentalt. Kanske handlar det mindre om visioner än om uthållighet. Att finna sig till räta i en värld utan status och tydliga karriärvägar.
LikeLike
Men visst kan marxismen som teori falsifieras – däremot inte som ideologi.
Låt oss ta det enklaste exemplet: mervärde, och vända på begreppen. “Arbete skapar INTE mervärde”. Rätt eller fel?
LikeLike
Hmmm…jag vet inte om den här sortens omvända analogier leder någonstans. Att falsifiera en teori – innebär det att den alltid är fel?
Om det finns arbete som inte skapar mervärde – skulle det innebära att Marx hade fel i sina utsagor om lönearbetets karaktär och produktionsformernas betydelse för samhällets ideologiproduktion?
Det kanske är enklare att släppa den filosofiska nivån innan alltför många diffusa begrepp kräver ytterligare definitioner. Att falsifiera en ideologi låter lika befängt som att försöka bevisa att gud inte finns. Vill jag tro så är det till sist en individuell fråga.
Problemen uppstår när feminismen och marxismen ikläder sig en vetenskaplig mantel – och döljer den ideologiska agendan. Rörelserna lånar glans av akademien, men vill inte granskas utifrån traditionella kriterier. Det blir nästan för lätt för motståndarna!
LikeLike