Detta är en blogg som i-n-t-e handlar om min familj och privata liv, utan strikt avser att diskutera utbildningspolitiska och estetiska frågor. Nåja – så tänkte jag kanske en gång innan jag förstod att allt hänger samman och att det privata är politiskt. Men för att inte helt bryta mot mina självpålagda restriktioner hänger jag på en lite diskussion om bildnings värde.

Vår dotter har tagit en strålande examen (first!) vid ett ansett universitet (Manchester) i ett spännande ämne (Politik och modern historia). Som förälder är jag mer än stolt och glad över att få vara med om en examensritual som inte liknar den svenska. Konstiga hattar, mantlar, processioner och ritualer som går tillbaka till en tid då universiteten verkligen var esoteriska bildningstempel och inte utbildningsfabriker.

Jag anar att det finns en annan syn på utbildning jämfört med i Sverige. Vi tycks verkligen tro att de högskoleförlagda yrkesutbildningarna i någon mening verkligen lyckas förbereda för ett framtida yrke och vi lägger ner mycket energi på att se till så att alla delar packas ner i det som ibland kallas en yrkesväska. Lärarutbildningen är antagligen extremast i denna hållning. Allt ska med och lobbyistproducerade larmrapporter om brister i konflikthantering, lästräning, idrottsfostran osv skakar om utbildningen med jämna mellanrum.

I England tycks en del av den gamla Humboldtinspirerade synen på bildning leva kvar. En kille som går ut som kursetta från ett fint universitet i latin kan nästa dag erbjudas ett toppjobb i en bank. Ledningen vet att han inte är dum och antagligen kan lära sig hantverket snabbt. Så tänker vi inte i Sverige. Här finns rester av en gammal planekonomi som på något sätt försöker styra utbildning mot någon form av efterfrågan. Vi (högskolor) producerar arbetskraft och försöker också övertyga studenterna om att investera i sin framtid.

Den engelska oblyga meritokratin (att sålla fram de smartast) krockar med den svenska massutbildningsidén. Alla ska med och ingen ska slås ut.

Jag läser dagens understreckare i Svd om bildning. Vilken bra tidning det är!