I Sydsvenskans söndagsbilaga fanns en artikel om att växa upp i hippiekollektiv. Det tycks vara möjligt att bli en god människa i denna miljö. Men helt riskfritt var det nog inte.
När jag började arbeta på förskola i slutet av 70-talet var vi mycket medvetna om miljön och kostens betydelse. Det var en politisk handling att handla rätt och vi befann oss i ständigt krig med kommunen som bara ville beställa billigt. Idag är det annorlunda och Malmö kommun är en av landets få kommuner som har fått Fairtrade-certifiering (heter det så?)
Det nyttigaste av allt var grönsaker från Åsens grödor och i deras sortiment ingick även ett rågbröd som var det mest ekologiska som någon skådat. Oskärbart och oätligt men helt politiskt korrekt. Särskilt om man i stället för smör använde sesampasta från Moder Jord.
Jag trodde att dessa bröd kom direkt från helvetet och blev därför överraskad när jag någon gång på 90-talet körde igenom Skånes Tranås och verkligen såg byggnaden där bröden framställdes.
Tiderna förändrades och marknaden för dessa bröd svajade, sviktade och dog. I stället uppstod ett sug efter mer luftiga produkter och i samma lokaler började någon producera ”Jalles maränger”. Äggvita och socker utan djupare ambitioner. Kolesterol och det vita giftet i en fluffig blandning – nåja lite får man väl unna sig!
Men tiderna förändras ytterliggare och medborgarnas längtan efter förfinade njutningar blev allt mer sofistikerade. För några år sedan öppnades Österlens Choklad i samma lokaler och du kan nu välja dina smakupplevelser bland handgjorda praliner. Jag vill inte veta var bönorna kommer ifrån och det vore djupt oetiskt att fråga hur plockarna har det. Sensualismen segrar.
Jag kan nästan hänga med så här långt men är lite undrande inför nästa steg. Knark?
Tysta tankar 
Dekadans… många tankar får jag. Jag lever fortfarande under socialstyrelsens – ät … bröd… men längtar till frossandet av chokladen… och då blir det choklad. Jag försöker ständigt tänka på … hur var det nu… var kommer alltifrån… och hur har man det där… det är lite svårt att motstå chokladen… men jag förstår att din tanke är mer principell… och jag drar ned det hela till mitt tyckande och tänkande om bröd och choklad… och så vinner chokladen. Lite knäppt. Anne-Marie
LikeLike
Jag vet inte om det är rimligt att formulerade i sådana här polariserande termer. Då var det liksom en viktig strid och nu är det ganska härligt att se det gamla templet förändras till något halvsyndigt och småmondänt (Skånes Tranås kan liksom aldrig bli Las Vegas)
Principer är inte min grej – men spåren efter dem sitter kvar i kroppen. Nu försöker jag vara så öppen jag orkar, så ofta som möjligt. Men jag kan sakna känslan av att veta vilket som var rätt åsikt – rätt mat och rätt teveprogram!
LikeLike
Det var så mycket enklare då… Med fyra syskon blir det aldrig helt rätt med någonting…allting blev diskussion. Jag var helt rätt i mitt, de var helt rätt i sitt. Rågbrödsdiskussioner och proggband blandades med Bowie och senaste trenderna jeanskläder… Och jag vet att du inte har principerna som idé… och choklad är alltid frestande… och väldigt väldigt gott… Det finns en kvinnlig tanke i orden– när allting blir värre sänd choklad… Anne-Marie
LikeLike
Frågan är om det är möjligt att lämna moralismen utan att hamna i ett hållningslöst träsk?
Jag försöker att inte bli provocerad av tvärsäkra påståenden – men muttrar inåt.
Choklad är alltid bra!
LikeLike
Jag är född i en familj där diskussionerna alltid ska vara många, och gärna ha och innehålla tvära kast. En morbror som hatade när diskussionerna hamnade åt gemensamt tyckande… då kastade han ett ord som betydde eld… och allt satte ny fart igen… men åt ett helt annat håll… jättekul… Muttra inte inåt… det gör du ju egentligen inte här… du muttrar som sjutton… det gillar jag. Anne-Marie
LikeLike
Moralen behövs… men den är dessvärre väldigt flytande.., och rörlig…möjlig att påverka… och därför är det viktigt att ständigt föra det moraliska dilemmat upp på agendan…
LikeLike
Ja – det kanske är det som driver mig. Lusten att visa hur svårt allting är… Och samtidigt vara beredd på handling.
När jag möter studenter duger det inte med distans, ironi eller passivitet. Nej – framåt och hej och hå!
LikeLike
hon ser död ut O_O
LikeLike