Ibland blir det konstigt att först läsa om tolkningar av en låt och därefter höra låten och se videon.
Årets sommarhit Dunka mig gul och blå har kritiserats för att uppmuntra till kvinnomisshandel. De kan inte ha sett videon! En stark kvinna som har hyfsad koll och tar det hon behöver från någon som råkar vara i närheten utan att skämmas. Bra sväng och trygg skånska. Klockrent.
Problemet måste vara att det är en kvinna som bejakar sin sexualitet och behov av närhet. Reaktionerna andas unken moralism.
Bilden av kvinnan som klok, kontrollerad och allt i genom god sammanfaller i stort med bilden av den gode läraren. Våra studenter lär sig ganska snabbt hur en lärare ska vara och rollen är mer än lovligt trång. Allt överdrivet smink, onödigt korta kjolar och generösa urringningar självsencureras bort – samtidigt som det snipiga draget runt munnen växer fram.
– Jag är lärare och vet hur det ska vara! Jag har rätt att uppfostra andra och jag ser mig som ett föredöme dygnet runt.
Självdestruktivitet och galna nätter på stan passar inte in i detta ideal. Jag förstår att föräldrarna helst vill anförtro sina barn till mogna personer. Men måste vi föra myten om lärarnas oändliga godhet vidare? Till sist kanske vi t.o.m. tror på den själv – och då är vi verkligen illa ute.
En vanlig och obehaglig tolkning av värdegrunden är att lärare ska vara särskilt snälla och trevliga. Att säga rätt sak, att tänka rätt och till sist också att känna rätt. Då får vi rätt att korrigera andra och det känns skönt.
Jag hoppas att Frida (om det nu skulle råka finnas något samband mellan sångerskan och innehållet i texten) som sjungit in Dunka mig gul och blå söker till Lärarutbildningen – och att hon i så fall fortsätter att “söka lite värme”
Risken är annars stor att vi utbildar en grupp människor som i likhet med femtitalsidolen Doris Day “blev oskuld vid 20 års ålder”, som Groucho Marx sa.
Om vi ska vara normalitetens fanbärare måste vi hitta andra förebilder än Doris Day. Hmmm… Groucho Marx skulle kanske kunna lära oss en del om det oförutsägbara lärandet.
Andra bloggar om: Lärarutbildning, Normativitet, Estetiska processer, Högskola, studentinflytande, Genus, jämställdhet, Politik, Skola, Personligt, Utbildning, Musik
Tysta tankar 
Det här är lustigt.
Man representerar ju självklart något. Inte minst i friskolorna.
Dessutom ska man stå i med fötterna i läroplansidealen.
Vara dom.
I det motsägelsefulla ska man möta den andre, vara den andre likvärdig …
Men: iklädd Doris Day, vem möter jag då?
Medelålders svenne lärare eller tjufemårig lärarinna med ursprung Somalia gör möten på olika sätt. Ska skolan erbjuda möten? Eller ska skolan skapa möjligheter för möten?
Öppna arenan, eller befolka den?
Det är olika saker. I detta kan man vara olika saker.
Och det är en jävla svår balansgång, tycker jag.
Som kameleont kan man locks fram en mängd möjligheter. Men som envis punkare bara få.
Skolan som politikt styrd arena där ämbetsmannen implementerar ideer gör inte saken enklare, om man säger så.
LikeLike
Barnen behöver möta fler punkare – någonstans måste de få träna på sin tolerans,
Dessutom är risken stor att de flesta lärare försvinner i ett välmenande grått och anonymt hav av likgiltiga personligheter.
Stick ut!
LikeLike
Barna är med all sannolikhet det minsta problemet för en punkare, värre blir det med kollegiet, men framförallt med de väl framtids investerande medelåldersföräldrarna, tror du inte?
Som kvinna vill man vara “osexig” i skolan. Av flera anledningar. I alla fall jag. Men det säger väl nåt om mig….
LikeLike
Jag vet inte om jag förstår vad “osexig” betyder. Förstår om det finns ett behov av att distansera sig från den allmänna sexualiseringen och stereotypa ideal – men vill vi ha avsexualiserade relationer?
Vilka känslor blir kvar? Och finns det inte en risk att vi återskapar den könlösa gamla skolfröken? Fast hon gick väl inte ens på toaletten…
Men det är kanske en fråga om manligt – kvinnligt och om utsatthet.
LikeLike
Jag tänker också på mentorer som oroar sig för studenter som inte förstår att de måste klä sig neutralt.
– De förstår ju inte att tonårspojkar är som djur och att vi inte får stimulera dessa sidor.
Jag ser ett inte så dolt könsförakt i sådana tankar och tror att en del av skolans uppgift är att lära folk uppföra sig – även i moln av sexuella underströmmar.
LikeLike
forskarna på Malmö högskola rycker ut och förklarar
http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article245242.ece
samtidgt förbjuder lokalradiochefen låten och säger
– Gärna provocerande men inte stötande…
Jag menar: Hur korkad får man vara som tror att det går att dra en sådan gräns?
LikeLike