En gång om året städar vår bostadsförening. Vi röjer i trädgård och slänger konstiga saker från källaren i en container. I år justerar vi porttelefonen. Signalen ska vara lagom hög. Lägenhetsinnehavaren ska kunna höra vad personen på gatan säger. Det är bra om porten är öppen en stund efter att öppningsknappen har tryckts in.

Peter står på gatan och trycker på knappen. Janne är i sin lägenhet och försöker släppa in. Tomas är i källaren och skruvar på olika reglage. Jag står i trappen och försöker hålla ihop kommunikationen. Trial and error i sista stadiet – ett tag fungerar ingenting, men efter en timme kan vi höra varandra om vi skriker och trycker örat mot porttelefonen. Vi har inte gett upp. Än.

Jag har en svaghet för skruvade symboler – kanske är lärarutbildning en sorts port som vi utbildare ska försöka ställa in så att rätt personer lyckas passera. Vi ändrar på kursplaner, litteraturlistor och examinationsformer. Ibland fungerar det. På ett mystiskt sätt. Men det vore fel att påstå att vi har full kontroll.

Andra bloggar om: Lärarutbildning, Utbildning, Personligt, Skola