
…förs ofta utifrån förutsägbara positioner. När Per Bauhn med utgångspunkt från Inger Enkvists senaste bok i dagens Svd skriver en krönika om förfallet inom pedagogiken är det inga nya argument som förs fram. Ändå är det som om jag hör dem för första gången. Jag befinner mig i en sårbar fas.
“Kravlös skola skapar lättstyrda medborgare” – jag försöker översätta detta till min lärarutbildarvardag och tvingas motvilligt erkänna att det finns en kärna av sanning. Våra studenter har luckor i sin bildning som gör att demokratiprojeketet skola haltar.
Den ena sidan är en hotande relativism där allting är lika bra, alla metoder lika trevliga, alla kunskaper lika viktiga och alla människor lika värda – oberoende av vad de har gjort. Här står relationerna och känslan i centrum. Skolans huvuduppgift blir att sprida denna ljuva sociala kompetens och varje form av sortering är definitionsmässigt ond. Diskussioner om kunskapssyn och värderingar hotar att underminera denna trivsel. “Alla ska med!”
Den andra sidan är längtan efter legitimitet och en oreflekterad tilltro till statens rätt att detaljstyra verksamheten. Jag möter studenter som dyrkar Skolverkets inspektioner och menar att framtiden för skolan ligger i detaljstyrning ända ner till metoder för hur vi ska arbeta med trygghet. Tanken på att lärare har ett handlingsutrymme/friutrymme och därigenom också ett ansvar för sina handlingar – den möjligheten upplevs som ett hot i en värld där det handlar om att göra rätt och att följa regler. Oberoende av dessa reglers innehåll eller värdebas. Den goda staten tar definitionsmässigt enbart goda beslut. Stalin hade jublat över så följsamma medborgare.
För att kunna manövrera mellan dessa positioner krävs kunskaper som delvis hotar att spränga ramarna för en lärarutbildning som en del av den statliga maktapparaten. Jag läser Torsten Thuréns “Ideologi och Politik – om konsten att ta ställning” och tror att det är möjligt att utbilda lärare som både är lojala mot och kritiska till det offentliga uppdraget. Men det återstår att bevisa.