Efter att ha läst 30 uppsatser har jag en ganska bra bild av hur studenter tänker om skolutveckling. Många sätter stort hopp till kraftåtgärder inom värdegrunden och en del vill att resurser ska satsas på ett nytt ämne som kallas “livskunskap”. Skolans sociala uppdrag lyfts fram och studenterna tycks vara mindre intresserade av det som traditionellt har innefattats i begreppet faktakunskaper eller allmänbildning.

Däremot är det många som vill minska gruppstorlekar och öka personaltäthet för att det enskilda barnet ska få den trygghet och bekräftelse som det har rätt till.

Att barn lär på olika sätt tycks ockå vara väl förankrat i studenternas tankar och en del är lockade att bygga undervisning på skillnader i lärstilar

Studenterna oroar sig också för en ökande byråkrati som tar sig uttryck i en mängd möten och pappersarbeten.

Ett ytterst fåtal har tagit sig an utmaningen att skapa mötesformer skola och hem. Elevinflytande är inte ett prioriterat område.

Studenterna är nöjda med att läroplanerna styr deras arbete och de tycks vara mer än villiga att undergå Skolverkets inspektioner. Tilltron till statens legitimitet är stark och obruten. Frihet är inte det bästa ting som sökas kan all världen kring