Frågan om genus är het – och samtidigt underligt svävande och undflyende. De där männen som vi pratar om… finns de över huvud taget?

Jag har arbetat med jämställdhet länge. Först som duktig mjuk och känslig man som omdefinierar manlighet inifrån genom att arbeta med små barn. 25 år på förskola ger mig rätt att tala i frågan. För mig var det inget angeläget projekt att konstruera mig själv som förebild. Jag och Bob Dylan tror inte det är bra för människor att vara följare.

Efter rätt många år började jag ifrågasätta värdet av att anpassa mig till den rådande kulturen och valde en strategi som innefattade polarisering och konfrontation. Det fungerade mycket bättre och jag tror att både jag och mina arbetskamrater levde lyckliga i gemensam respekt för olikheterna.

Nu arbetar jag i en miljö som är starkt dominerad av kvinnor – åtminstone till antalet är maktbalansen avgjort till kvinnlig fördel. Jag funderar ofta hur det påverkar vårt tänkande och jag vill beskriva förhållandet som att majoriteteten gör som alla majoriteter – ser sig själv som neutral och norm. Männen blir till avvikare och hamnar mer eller mindre frivilligt i konflikt.

Nu övergår jag från att spekulera till att beskriva. På vår enhet tar vi in c:a 240 lärarstudenter/år . Ungefär 7% av dem är män. Det är inte bra om man tror att männen tillför någon form av mångfaldskvalitet till skolans värld. Värre är dock att en alarmerande stor del av desssa 7% avslutar sin utbildning i förtid.

Jag prövar några förklaringsmodeller:

• Männen är korkade och klarar inte de krävande studierna
• Männen är karriärister och skräms iväg av låg lön och dåliga anställningsförhållanden
• Männen är oroliga över pedofildebatten och väljer en miljö som inte utgår från misstänksamhet
• Männen har större integritet än kvinnorna och orkar inte anpassa sig till all formalism och normativitet som lärarutbildningen möjligtvis är präglad av
• Männen skräms av att lärarutbildningen är präglad av kvinnligt kodade värderingar
• Klass, kön, etnicitet och ålder samverkar på ett sätt som inte går att fånga i förenklade modeller

Nåja – välj själv!

Andra bloggar om: Normativitet, Lärarutbildning, Bedömning, Förskola, Genus, Skola, Personligt, jämställdhet, Politik