Det är hundra år sedan Strindberg dog. Han är alltid aktuell och jag återvänder till en Blå bok. Jag ser inte mysticismen som ett hot.

Jag testar att klistra in texten:

Dålig matsmältning
När man adderat flera långa tal, är det ens
skyldighet betvivla riktigheten av räkningen. För att
pröva brukar man addera om, men nerifrån uppåt.
Detta är ett sunt tvivel. Det finns ett osunt tvivel,
som består i att förneka allt vad man icke själv sett
eller hört. Att sålunda behandla sina medmänniskor
som lögnare är ohumant och minskar betänkligt ens
vetande.

Men det finns ett sjukligt tvivel, som erinrar
om dålig mage; allting slukas, men ingenting
behålles, allting tas emot, men ingenting assimileras. Därav
följer avmagring, marasmus senilis, lungsot och för
tidig död.

Johannes Damascenus hade flera perioder av sunt
tvivel, då han genom systematisk förnekelse prövade
trossanningarne. När han genom moträkning, minsta
kvadratroten och satisfierandet av värdena blivit säker,
så trodde han. Och då kunde varken människofruktan,
egenvinning, löje eller hot förmå honom förneka sin
dyrförvärvade tro. Det gjorde han bara rätt i.