I somras skrev jag en hel del om förändringarna på Malmö stadsbibliotek
Nu tycks den berömda skiten ha nått fram till den lika kända fläkten. I personalenkäter beskrivs svåra missförhållanden och vantrivsel. Till sist verkar det som om politikerna är tvungna att agera.
På riksnivå fick bibliotekschefen ett förvånansvärt kraftfullt stöd från förändringsbenägna bibliotekarier. Det var en ganska förvirrande debatt och oväntade allianser uppstod. Plötsligt förvandlades jag till kulturkonservativ papperskramare.
Det är jag nog fortfarande.
Lekplatsen utanför är fortfarande populär
april 30, 2010 kl. 11:43 f m |
Du ser mitt IP-nummer. Men i den här branschen måste man vara chef för att få ha visioner. Engagemang för arbetet måste komma inifrån. Alltför många chefer förstår inte det idag. Det är fullt möjligt att kombinera öppenhet inför digitala visioner med omsorg om traditionella medier. Motsättningen är konstlad om man bara inte kör över folk.
OBS jag jobbar inte i Malmö….
april 30, 2010 kl. 2:05 e m |
Det är ungefär som i skolan. Kraften kommer underifrån/inifrån.
Min status som papperskramare är nog ganska förvånande för mina kolleger som nog betraktar mig som en fanattisk IT-entusiast.