Jag har ägnat en del helgen åt att försöka förstå varför 650 medlemmar i facebookgruppen Förskolan.se gillar den här konstiga texten.
Det finns en obehaglig moraliserande och självbelåten ton som gör mig bekymrad. Hur ser vi egentligen på föräldrar?
Eller är det vår stress och frustration som uttrycks i sådana här texter?
Jag tror alltså inte att skuldbeläggning av föräldrar ökar yrkets status. Vi måste närma oss den här typen av etiska dilemman utifrån andra utgångspunkter. Ett konsekvent barnperspektiv?
Tysta tankar 
Där håller jag med dig fullt ut. Förstår inte moralkakan “Fröken” levererar. Oprofessionellt på något vis.
LikeLike
Ja – på nästan alla sätt.
Jag är verkligen besviken över att sådana här texter sprids över landet.
LikeLike
Var kommer dynga ifrån?
LikeLike
Jag vet inte. Är rädd att den kommer att spridas över landet. Många tycks uppskatta budskapet.
LikeLike
Jag blir skrämd av alla “gillningar”, ena stunden diskuteras i olika forum att pedagoger ska bjuda på “takeawaykaffe” på morgonen till alla föräldrar och i nästa andetag det här.
LikeLike
Det är naturligtvis lockande att inta en moraliserande position – men in förbättrar det yrkets status.
LikeLike