De där manliga genierna…

Vetenskapsradion refererar till en studie som beskriver hur männen förväntas vara briljanta inom akademin – medan kvinnorna tar sig fram genom hårt arbete.

Hur påverkar de här föreställningarna oss? Hur återskapas de inom populärkulturen?

Länk

Jag är nyfiken på i vilken mån de här tankarna sipprar ner i åldrarna och är vagt attraherad av myten om geniet – en person som glider in och bara lyckas. Utan ansträngning. Alla vill vara Zlatan inom sitt eget fält.

Fast det är ett ansträngande ideal. De flesta av oss måste nog lägga ner en del arbete för att lyckas. Det lär gälla både pojkar och flickor.

Well fame costs…

På ett ytligt plan kanske det är rimligt att ifrågasätta om skolan erbjuder tillräckligt kraftfulla belöningar/bestraffningar för att disciplinera de besvärliga barnen (pojkarna). Samtidigt känns det deprimerande att enbart analysera företeelsen utifrån yttre motivation – vilket innehåll skulle kunna lyfta diskussionen till att handla om mening?

En skola där barnen kämpar för att erövra kunskap av nyfikenhet och övertygelse. Vilket parti driver den linjen i skoldebatten?

Tack för tipset Katharina!

14 thoughts on “De där manliga genierna…

    • Njae – jag tror ju inte riktigt på den här analysen. Den passar lite för bra in i genusdiskursen.

      Pojkarna glider fram i sin uppblåsthet (OK – den är inte helt riskfri) och de ädla flickorna kämpar en otacksam strid för att lyfta sig ur den kvinnliga misären genom hårt arbete.

      Min tes är att den här uppdelningen förstärker bilden av könsmönster som statiska – och att det finns en moraliserande underton som tycker att det är hög tid för grabbhalvorna att skärpa sig.

      Like

      • Aha – du menar att det skulle vara attraktivt med killar som lyckas utan att ansträngs sig?
        Kanske är det den ultimata gentesten? Någon form av omvänt påfågleri – att lyckas utan att anstränga sig.
        Jag blir alltid lite yr sv evolutionen.

        Like

        • Ja men lägg dessutom till de som inte är genier men som inser att det är lyckosamt att härma geniets “viftningar”. Kanske är det den härmande “ickegenigruppen” som feministdiskursen vill avslöja.
          Men då är det lätt att plocka upp en liknande kvinnlig yttring. Detta ständiga fusket med visuella yttringar. Det är inte jag som föder kosmetiska och modebranschen. “Inte vackra kvinnor” som vill fuska sig till skönhet är en extremt övertydlig strategi i nuläget. Har nog aldrig varit så övertydlig som just nu och ändå har de mage att snacka om jämställdhet och intersektionalitet. Det är liksom väldigt väldigt ologiskt.

          Like

        • If you can´t make it – fake it?

          Det kanske inte behöver vara något dåligt att ha strategier för att kringgå sina tillkortakommanden. Jag tror att naturen är full av exempel på arter och individer som försöker blåsa upp sig av olika anledningar.

          Kanske är det långa perspektivet en tröst för oss moralister – man ska inte göra sig märkvärdig (det straffar sig).

          Like

  1. Den yttersta spetsen av genier domineras av män, liksom spetsen av idioter. Men kännetecknande för nobellpristagare och andra vetenskapsstjärnor är en total dedikering till arbetet och en barnslig nyfikenhet. Att Hawkins, Dawkins, Krauss, Feynman och grabbarna har jobbat kopiöst.

    Like

    • Jag kan också irritera mig på den fläckvisa kärleken till strukturer som förklaringsmodell. De passiva verbformerna breder ut sig och pojkar uppmuntras, förväntas och tillåts.

      Like

Leave a comment