Ibland förvånas jag över hur lite som förändrats genom åren. Sven Klangs kvintett var en film som på många sätt formulerade min världsbild och jazzen var en perfekt illustration av fritänkande i förhållande till dansbandsmusiken. Saxofonisten Lasses avsked från det militära var motpolen till Sven Klangs bilhandlare.
I en av filmens många nyckelscener diskuterar de unga medlemmarna i orkestern om det är rättvist att Sven (som äger instrumenten och bilen) tar hand om hela gaget. Sven avfärdar protesterna med den dräpande repliken:
– Det lär finnas ett band i XXXXXX som delar lika på gaget. Vet ni vad dom kallas? KONSUMBANDET!
Nu går jag omkring på min arbetsplats med en tröja som signalerar en viss samhörighet med kooperationens bärande idéer. Frågan är om det politiska budskapet fortfarande är kontroversiellt?

Jag hade en lärarinna på gymnasiet som inledde med att berätta att hon inte satte betyg efter våra kunskaper utan efter vår åsikter. Hon var maoist.
LikeLike
Det låter obehagligt.
Jag tycker det är helt OK om studenterna handlar på ICA. Ibland gör jag det själv.
LikeLike
Jag är osäker på om dagens studenter känner till Konsums drive om blåvita basvaror på 70-talet?
Det var ganska ideologiskt.
LikeLike
Det var min första tanke. Men Blåvitt hängde med ända in på 90-talet. Numera har ju alla kedjorna sitt egna billiga märke. Coop var före sin tid.
LikeLike
LikeLike
Tack – här vankas allmänbildning!
LikeLike
Nu är kollektivet helt ute. Nu skall damerna ta igen det som upplevs förlorat. Snacka om senkommen reaktion samtidigt som fartyget förlises i en kollektiv dystopi.
LikeLike
Jag är osäker på damvinkeln?
Har alltid uppfattat kvittoräknande som könsneutral aktivitet.
LikeLike