Jag försöker sammanfatta Eva Gullövs föreläsning:

Den danska vinkeln – vad hände vid andra världskriget? Öppning för mindre auktoritära ideal. Pippi Långstrump och motstånd mot institutioner. Det självständiga barnet blir den nya normen.

Det rosseauska barnet – skapa förutsättningar för naturliga och fria barnet. Det demokratiska och förhandlande barnet – det reformpedsgogiska idealet.

Att vara en del av en gemenskap – och samtidigt bejaka individualitet. Pedagogens uppgift blir att öva barnens kommunikativa förmåga – vi tränar samarbete.

Idag är det mindre fokus på medinflytande. De stora barngrupperna kräver hög grad av anpassning.

Det finns en kritik av reformpedsgogiska ansatser – de gynnar barn som kan koderna och exkluderar andra.

Dilemmat mellan att lära barnen BESTÄMDA TING eller UTVECKLA FÖRUTSÄTTNINGAR.

Har “det sociala” blivit ett konkurrensmedel?

Vad är det som korrigeras? Vilka barn får erkännande?

Barnet som läser av de vuxnas förväntningar innan de är formulerade belönas. Att balansera mellan motstridiga förväntningar – varken för passivt eller aktivt – försiktigt eller vilt – egoistiskt eller självuppoffrande….

Gullöv beskriver motståndsformer. Vilka barn accepterad eller stigmatiseras?

Den pedagogiska paradoxen – att visa vem som inte hör till?

Jag gissar att Gullöv balanserar mellan begreppen socialisering och disciplinering – kanske är civilisering lagom hårt? Men till sist handlar det om makt och dominanta normer.