En vän till mig som undervisar på en svensk högskola berättar ofta om hur hennes studenter på fullt allvar och med stor indignation anser att om de inte klarar tentan är det läraren (det vill säga makthavaren) som misskött sina åligganden. De tycker sig ha beställt en medborgerlig rättighetstjänst i form av utbildning, där kunskap ingår. På samma sätt som tjänsten hårklippning garanterar studenten ny frisyr mot att den går till salongen samt betalar, ska de få en examen och kunskap mot att de infinner sig på högskolan samt är medborgare med ett människovärde.
Frisörtjänster består som bekant i att frisörer arbetar med en annan persons hår utan dennes inblandning tills nöjaktigt resultat uppstått. Tror man att utbildningstjänster utgörs av att läraren bearbetar studentens tänkande och hjärna såsom frisören bearbetar kundens hår, har man gruvligt missuppfattat tingens väsen.
Den tjänst man köper för skattepengar eller erhåller som rättighet är möjligheten att tentera kunskaper och få ett papper på det. I tjänsten ingår tillgång till lärares kompetens och organisering av kunskapsmassan. Det man inte köper eller erhåller som rättighet är fakta- och förståelseöverföring. Den är nämligen oköpbar, och därför omöjlig som rättighet, dock ej som frihet. Den är oköpbar men fri på exakt samma sätt som högre syreupptagning är det för löparen. Den kan bara införlivas genom eget utförande.
Länk till DN
Tysta tankar 
Som vanligt finns det gråskala. Jag påminner mig om att en viss procent av de lärare jag haft med blixtens hastighet borde ha bytt yrke.
LikeLike
En källa till sådana konflikter är ofta kursens innehåll i förhållande till ämnet och kursplanen, en annan är tentans innehåll i förhållande till dessa.
Läraren är inte bara en kompetensresurs, när man “köper” en kurs så innebär det inte bara en rätt att tentera sina kunskaper och på köpet tillgång till lärarens förmåga att organisera kunskapsmassan.
Det man köper är ett i princip färdigt paket av organiserad kunskapsmassa och tillgång till läraren för att strukturera upp den ytterligare eller förklara strukturen vid behov, rätten att tentera av är det man får på köpet. Läraren eller i alla fall kursansvarig har ansvaret för att organisera kursen och kunskapsmassan, inte studenten. Studenten skapar en egen struktur vid inlärningen, men det är en bisak och utgår från att det redan finns en struktur och ett relevant urval ur kunskapsmassan. Studenten måste givetvis också ha en vilja att lära sig och ta till sig det kursen erbjuder, men det är ett annat ansvar.
Det går inte att som lärare se sig själv bara som en abstrakt resurs och i övrigt lägga allt ansvar på studenterna, ett ansvar som de oftast inte har några förutsättningar att uppfylla. Med en sådan inställning är skolkrisen inte svår att förstå.
LikeLike
Jag får inte grepp om det där förargliga ordet “ansvar”.
Varje form av uppdelning leder till en situation där aktörerna skyller på varandra. Som tjänsteman är det oklart om jag har någon annan uppgift än att följa instruktionerna i den linjeorganisation som högskolan erbjuder.
Utan frihet är det svårt att tala om personligt ansvar.
Nej – jag lutar nog mot att det är marknadstänkande och målstyrning som förvrider rollerna. Jag möter studenter som anser sig “köpa” en utbildning och menar att det är lärarens uppgift att motivera dem.
Då blir kursplaner ett skört ramverk.
LikeLike