De som följer bloggen anar säkert en viss dubbelhet. De helger vi inte är på Österlen försöker jag leva upp till bilden av någon form av kulturbärare. Det gör inte ont.
Utställningen bygger på Christer Strömholm och de fotografer som på något sätt kan knytas till hans tradition av närgånget bildberättande. Ibland tröttnar jag på alla dessa misstänksamma blickar mot kameran, men ofta är det fantastiska bilder – vardagliga och anspråkslösa.
Jag funderar över hur dagens ivriga mobilfotograferande påverkar oss. Många bilder blir det. Den som försöker hävda foto som konst måste nog anstränga sig lite extra.
Tysta tankar 