Känner ni igen situationen? Någon säger ungefär “det är väl mest journalister och reklamare som twittrar”. Jag försöker beskriva hur det ser ut med hjälp av Hampus Brynolfs olika grafer. (Se länk ovan)

Men till sist handlar det om något annat. Jacob lyckas nästan fånga magin som gör att jag ibland glömmer morgontidningen för en uppfriskande simtur i twitterfloden.

Metaforer är besvärliga och många missbrukar naturkatastrofer som slagkraftiga bilder. (Jfr “twitterstormar” och “bloggbävningar”). Jag tror inte att att hashtaggen #mörkertal orsakade någon översvämning på Twitter. Möjligtvis höjdes tidvattnet i enstaka personers flöden.