Jag hittar ett nytt konstverk i staden.
Den kontroversielle gallerister och fastighetsägaren Börjesson smyckar staden med en skulptur av vår kända skulptör Milles.
Carl Milles har tydligt uttryckt beundran för Nazityskland och Hitler, likaså av Mussolini och Franco. Till vännen Frances Rich utropade han “Jag älskar människor som städa upp sina hem och som har söndagsfint. Jag bryr mig inte om vad man kallar dem men jag hatar oordning…”. Till Olga Milles, som efter anslutningen (Anschluss) av Österrike till Tyska Riket, blev kvar ett tag i Graz, skickade Carl begeistrade “Heil Hitler”-hälsningar. Dock var Milles tveksam angående metoderna “att städa upp”. 1938 skrev han till sin syster Ruth: “… men hur skicklig han (Hitler) än är att klara Tyskland, skramlar han väl mycket men kanske är det enda sättet att lära de andra förstå…”.
Milles var likt många intellektuella i Sverige vid denna tid även med i uppropet till den Riksföreningen Sverige-Tyskland. Föreningen bildades 1937 för att visa sitt stöd till Tyskland, och som en motreaktion till den svenska journalistiken som för det mesta ställde sig negativ till det växande nazistiska Tyskland. Milles uppfattning var att den svenska pressen riskerade att dra in Sverige i kriget och menade: “Pressens okunniga skribenter, som uppfantiseradt sina små hjärnor till äcklig nidskriveri om ett stort folk som kämpar sig upp till oberoende från svält och kommunism…”[3]
Min nyfikenhet är väckt och jag vill diskutera den opolitiska konsten.
Förutsättningslöst.
Skånskan citerar givaren som menar att statyn är en hyllning till honom själv.
I slutet av 2010 såldes Millesstatyn Emigranterna efter att den under många år funnits vid Utvandrarnas hus i Växjö. Emigrantinstitutet sålde statyn för att rädda sin ekonomi och ville använda pengarna från försäljningen till sin verksamhet.
Den som köpte statyn var galleristen Per-Olov Börjesson. Galleriet fick betala 710 000 kronor men han har inte velat behålla dyrgripen bakom låsta dörrar.
Istället får Malmöborna ta del av den sedan han valt att placera den utanför en av de fastigheter galleri Börjesson fastigheter äger.
– Det är en hyllning till Per-Olov Börjesson för att han emigrerade, säger han och pratar om sig själv i tredje person.
– Där va en liten plätt där det skulle passa bra att ha en staty, säger han.
Tysta tankar 