Skulle maskuliniteten i sig vara ett hinder?

Posted on by

Samtalen på Twitter är ofta fragmentariska och förvirrade – samtidigt händer det att viktiga frågor ställs och förklaringsmodeller luftas. Tomas Wetterberg är en av de ledande personerna inom den maskulinitetskritiska delarna av mansrörelsen i Sverige.

20130719-094310.jpg

Frågan är väl om det är möjligt att få bort maskulinitetsbegreppet helt? Jag delar inte den visionen.

https://twitter.com/tomaswe/status/358125358488371200

Min tes är att en del av de män som söker sig till yrket bär med sig andra erfarenheter än den stora gruppen. Som utbildare försöker jag uppmuntra dem (och alla andra) att ta vara på sitt engagemang för allt som kan tillföra verksamheten nya perspektiv. Risken är att männen exotiseras som avvikande – den andra faran är att de faller för lockelsen att anpassa sig till den rådande kulturen.

De navigerar i trånga sund mellan dåligt markerade grund.

Men oftast försöker jag artigt undvika diskussionen om vad män egentligen tillför – det riskerar att bli fördomsfullt och känslomässigt. Jag är för gammal för att orka engagera mig i det där med arv och miljö.

20130719-095010.jpg

9 thoughts on “Skulle maskuliniteten i sig vara ett hinder?”

  2. Jag tycker nog att Warren Farrell är inne på rätt spår när han observerar att flera aspekter av de traditionella mans- och kvinnorollerna varit ändamålsenliga förr i tiden, men med tiden blivit onödiga eller rent av kontraproduktiva.

    I den boken “Why Men Are The Way They Are” (1986) skrev han:

    How can we love men without making men into “honorary women”? It can start with developing a willingness to associate reflexively some positive images with the word men. Images like “mentor” — which would let us feel some warmth toward men for their willingness to act as mentors even when they are preparing women to compete with them, images like “doer” (as opposed to “complainer”) or “self-starter.” We can praise men for their refusal to use words like love when they mean “security”, for “playing with kids on kids’ terms,” for their willingness to make themselves the butt of self-effacing humor, for keeping complaints about relationships within the relationship, for separating issues from friendship, for having enough ego strength to risk being confronted by the cruelty of the marketplace (even when they are feeling as scared as a child on the first day of school), for a man’s willingness to give his life for a woman he loves, to assume responsibility, to confront himself with the immaturity of his male socialization enough to forfeit his primary fantasy of many women for one woman whom he really loves.

    och sedan:

    Every true feminist, I believe, is deepened and matured by being also a masculinist – a person who understands the male search for equality and approval as the male experiences it. As is every masculinist deepened by being a feminist (a person who understands the female search for equality and approval as the female experiences it).

    Det var på den tiden då han hoppades på en konstruktiv väg framåt där feminister, liksom han hade gjort, inser att man egentligen inte lyssnade på mäns berättelser utan var helt upptagna med det kvinnliga offerperspektivet.

    Med åren tycks han ha blivit mer och mer övertygad om att den etablerade feminismen förverkat sin chans att ta detta steg – att de låst sig totalt i sitt offerperspektiv att de inte förmår ta in något annat. Feminister i Toronto hjälpte honom nog på traven när de gjorde allt de kunde för att sabotera en av hans föreläsningar om pojkars problem i skolan.

    Like

    Reply ↓

  3. Maskulinitet är det som varje heterosexuell kvinna eftersöker på partnervalsarenan.
    Inget som någon kan förhandla bort så länge det finns tvåkönade arter.
    Varför skall denna evolutionära självklarhet vara så svår att acceptera?

    Like

    Reply ↓

  4. Pingback: Dekonstruerad maskulinitet | Bashflak

  5. Jag frågade en kvinna som är förskollärare varför det inte fanns några manliga anställda på deras arbetsplats?
    Svaret blev: – Vad skall vi med dom till.

    Efter att har mailat Tomas W ovan om män i förskolan tidigare så minns jag att han inte tyckte det var så viktigt utan vilken syn (hans?) som personalen hade på genus och feminism… Jämställdhet
    i % kön är alltså inte viktigt när män är i minoritet utan den rätta ideologiska ansatsen?

    Like

    Reply ↓

Leave a comment