Jag erkänner – det svindlar till lite när jag läser. Det polariserade och höga tonläget har otäcka likheter med genusdebatten. Här gäller det att se sig för innan man sätter ner foten!
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Jag erkänner – det svindlar till lite när jag läser. Det polariserade och höga tonläget har otäcka likheter med genusdebatten. Här gäller det att se sig för innan man sätter ner foten!
Tysta tankar 
Ras är bara ett ord.
Evolutionen har konstruerat oss till att selektera på skillnader. Finns det inga synliga skillnader så konstruerar vi med glädje och stort nöje sådana skillnader som kan fungera selektivt.
Dawkins et al pratar om begreppet “släktselektionssubstitut”.
Praktiska exempel är : fotbollslag, religiösa församlingar, politiska partier, föreningar, bebobjazz, schlagerfestivaler och dans till Swedish House Maffia.
Alla jäkla matprogram i TV-rutan upplever jag numera som ett “släktselektionssubstitut” i nivå med Mormonkyrkan.
LikeLike
Det låter bra. Och ord kan vi förhålla oss lättsinniga till.
LikeLike
Lättsinnigt var kanske en överdrift.
Men mer intressant är nog ändå att få folk att förstå det nödvändiga med att selektera och det i praktiken är vad livet lite grovt är.
Speciellt de folk som hatar allt vad selektion innebär (socialkonstruktivister med maktanspråk) och som inte ser bjälken i sitt eget öga borde gå en kurs.
LikeLike
Jag vill minnas att jag var skeptisk till the Human Genome Project, när de presenterade sin första kartlöggning av fem individer och ur det drog slutsatsen vid en presskonfererens – ‘det finns inga raser’. Jag undrade hur de kunde dra en sån slutsats ur så lite data. Det lät mest som en tillrättalagd kommentar för att projektet skulle slippa kritik från PK-folk, som brukar vara snabba på att Godwinisera alla diskussioner om genetik.
Idag har man kartlagt miljontals individer och har betydligt mera kött på benen. Det är först de senaste ca fem åren man haft tillgång till hyfsat billiga DNA-analyser och så pass mycket datorkraft att man kan hantera de enorma datamängder som kommer fram. Och då har man sett att 85% av variationen finns inom hela befolkningen, inom en liten by i Norrlands inland lika väl som i en liknande isolerad by i Afrika. Ca 8% kan användas för att beskriva skillnaden mellan olika grupper av samma ‘ras’ t.ex. svenskar och greker. Och återstående 7% är variationer som är unika för svarta, vita respektive gula, d.v.s. det som traditionellt kallats ‘raser’. Om de 7 procenten räcker för att definiera avskilda ‘raser’ låter jag vara osagt, den sortens klassificering är ju ingen exakt vetenskap. Jag tror inte att vetenskaparna lyckats enas heller*.
*Jag håller just nu på med en bok om människans ursprung, skriven av genetikern Spencer Wells, men jag tog paus i maj för att läsa Dan Browns Inferno, så jag har ännu inte läst klart det kapitel som handlar om rasdebatten.
LikeLike
Det verkar som om vi får leva med diskussionen i framtiden. Tack för klargöranden!
LikeLike
Frågan är förstås vilken skala man mäter denna variation *emot*, variationen inom den globala byn vs en enstaka by i Norrland. Biologerna är ju också ense om att människan och schimpansen, eller t o m orangutangen, har det mesta av sitt DNA gemensamt. Tror man brukar tala om 90% överensstämmelse där eller ännu mer. Men det gör ju inte att människor och orangutanger skulle kunna leva ihop i samma by, para sig eller snacka med varandra. Eller att de två beter sig likartat..
Det är naturligtvis inte frågor om rasism jag siktar på här, utan det ibland sliriga och undvikande i den sortens formuleringar.
LikeLike
Vi har 30% gemensamt med gurkan och 97% med schimpansen. Och 100% gemensamt med människan. Men jag är inte insatt i vad dessa procent anger. De 85% som det talas om i Wells bok är nog inte jämförbara med de 30% vi har gemensamt med gurkan, utan det torde röra sig om ett annat mått.
LikeLike
Ungefär vad jag menade. jag vet inte heller exakt vilka måttstockar det är man använder i de här olika fallen, men säkert olika. Och ska man bedöam statistik eller använda den som argument är det normalt helt avgörande att väga in vad det är för statistik, vad det är som mäts. Men nuffror låter ju alltid bra som argument, särskilt i Sverige.
Ledarskribenter och proffstyckare är idag dessutom ofta bra på att skära till sina texter så att de ser ut att säga något mycket mera generellt giltigt än de faktiskt gör, och då behöver de egentligen inte argumentera mot andras teser i sak. De bara väljer statistik eller formuleringar som glider förbi problematiken.
LikeLike
En sak är dock tydligen säker.
Allt levande blir sedan jord och vatten för att i “the bitter end” upplösas i den sista fotonen.
LikeLike
Mycket intressanta kommentarer.
Jag kör som vanligt ett sidospår och ställer idag denna fråga på twitter angående social konstruktion:
“När nu evolutionen utvecklat kvinnor och män identiskt lika, varför uppfostrar vi då våra flickor till halva muskelmassan?”
And BTW, jag har läst alla (tror jag) Dawkins böcker och tar gärna tag i Wells. Vad gäller Brown räcker ett försök mer än väl!
LikeLike
Om du ska läda Spencer Wells kan jag framför allt rekommendera Pandora’s Seeds, som är både fascinerande och lättläst, samt befriad från politik.
Den jag läser nu, Journey of Man har ett väldigt fascinerande tema, men är samtidigt mer svårläst och bitvis tråkig. Grundbulten i boken handlar om att alla nu levande människor är ättlingar till en enda man, en enskild individ som levde i Afrika för 60.000 år sedan. En verklighetens Adam, alfahanne och urpatriark om man så vill. Däremot härstammar vi från många olika kvinnor.
För att komma dithän går Wells först genom genetikens grunder och hur man går tillväga för att komma till de slutsatser han hävdar. Och det är ganska svårläst förben lekman. Han avhandlar även olika teorier om ‘rasernas’ uppkomst samt rasforskningens tidvis mörka historia, från Linne och Darwin till 1900-talets Eugenetik i Tyskland, England och Sverige.
LikeLike
Mycket intressant, jag siktar på alla. Engelska är inte något problem men matten kan vara det!
Dawkins pratar ju om Ancestors utan kön och menar dessutom att för 60-100 tusen år sedan fanns det förfäder som är detta till alla i dag levande människor. Alternativet är förfader till ingen nu levande människa.
LikeLike
Han går inte in i detalj på matematiken, så du kan vara lugn. Men där är tillräckligt med facktermer för att vissa bitar ska vara svårlästa ändå.
LikeLike
Det finns något ohederligt i att kalla något för social konstruktion. De flesta som skriver om det behandlar det som om det handlar om en sorts “mindsetting” något som går att förändra om vi alla lägger manken till, och förbannar att inte fler försöker göra något åt det, oftast ackompanjerat av uttryck som “låg moral” eller “dålig självdisciplin”.
Men jag läser sällan om någon som funderat över själva mekanismerna. Man har ingen aning om hur de uppstår, ingen aning om hur man går till väga att demontera dem (pratar nu inte i termer av poststrukturalism), utan förutsätter (ser det som självklart) att vi indoktrineras in i dessa konstruktioner. Som om den enda sociala biologiska mekanismen är imitation, något man därför inte behöver bevisa.
Det är en helt annan sak med biologiska skillnader. Dem accepterar vi att de existerar. I den mån vi kan göra något åt dem ser vi till att möjligheterna finns, annars har de flesta av oss inga svårigheter att acceptera skillnaderna utan att lägga någon moral bakom dem.
För mig har det därför blivit självklart att se sociala konstruktioner som det rigida och obändbara – det biologiska som det flexibla. Jag tycker det återspeglas ganska tydligt i texten som länkade till.
LikeLike
Spännande vinkel!
Jag famlar lite och har nog inte funderat över den socialpsykologiska sidan av de här kategorierna. Hur viktigt är det att höra till en grupp (ras/kön) och vilken frihet ger jag mig själv och andra att röra sig över gränserna?
Det är väl där diskussionen bränner till.
LikeLike
I den här typen av diskussioner – den debatt det handlar om i din post alltså, inte här i kommentarfältet – har folk ofta extremt svårt att skilja på artskillnad och gradskillnad. “Antingen är svarta, gula och indianer knivskarpt skilda från varandra i varje enskilt fall eller så finns det inga sådana skillnader” ungefär. En art är i biologisk mening en i naturen existerande population där alla skulle kunna få fruktsam avkomma med varandra, under förutsättning att två individer X och Y kunnat mötas, och inte var förhindrade av andra skäl. Så ser det ut för hundar eller duvor, likadant för människor. Ingen har på allvar ifrågasatt att hottentotter, cro-magnons och samer tilhör samma art ur denna synvinkel (möjligen tillhörde även neanderthalarna samma, även om det inte är fråga om en ras där utan en underart) – inte ens nazister sätter frågetecken för detta. Om judar, kineser och arier inte kunde få barn inbördes så skulle ju risken för “dålig avel” vara lika med noll.
Genomet har väl betydande (läs: på livsnivå enormt) utrymme för variation? Det är ju givet att den variatione också har lett till mer eller mindre stadiga gruppe genom historien. Det här skulle inte på något vis vara en känslig fråga om det inte voire för den historiska barlast som rasismen har skapat, och därför får vi en debatt där folk till varje pris vill brännmärka själva ordet ras (eller folkgrupp, det är nästa steg) och måla upp det som ett stycke rasistisk ideologi.
LikeLike
Art, ras, folkgrupp – vi kommer nog inte undan de här begreppen. Om inte annat för att kunna lägga dem åt sidan.
LikeLike
Ungefär – jag har väldigt svårt att se poängen med att gräva ner sig i föreställningen att olika hudfärger, olika genpooler (historiskt sett), olika folkgrupper eller skillnader i tänkesätt och värderingar “bara är inlärda språkliga konstruktioner”. Det öppnar bara vägen för dem som skulle vilja göra alla människor helt utbytbara.
LikeLike