Jag blir nervös av höga klackar. Antagligen beror det på att jag inte förstår avsikten. Ska jag bli glad över att bäraren försöker göra sig fin och sexig för min skull? Eller handlar det om att förbättra sitt självförtroende med några extra centimeter?
Om livet är en tävling får var och en ta de chanser som ges och då blir skornas historiska ursprung logiskt. Höga klackar skulle kunna ses som en aggressiv handling mot kvinnliga rivaler?
Det där vill jag inte vara en del av.
Tysta tankar 
Sa han som häromdagen funderade på att börja med fluga… Vet inte om den nånsin haft nån vettig funktion, vissa saker har man bara för att det är snyggt. De flesta kvinnor får snyggare hållning med en klack av rimlig höjd, liksom de också får en katastrofal hållning när de passerat sin personliga klackhöjdstopp. Man skulle lite elakt kunna tolka dig som att du blir nervös av kvinnor som känner sig snygga, men en sån tunnis är du väl inte?
LikeLike
Nej, det vore ju katastrofalt!
Jag blir bara nervös av människor som jag misstänker försöker vara mig till laga. Kanske är det något i skärningspunkten mellan de där farliga vassa stilettklackarna och den undergivna behagsjukheten som ligger i frivillig rörelsebegränsning.
Det är lika förvirrande som bröstförstoring och brasilianska vaxningar.
Jag borde nog träna min tolerans. Nu pendlar jag mellan Fråga Olle och lanthandeln i byn.
LikeLike
Det blir nog ingen fluga.
En fluga gör ingen sommar – annars hade jag kunnat tänka mig att göra en insats.
LikeLike