Det är lite olustigt att vår största tidning tramsar bort en viktig fråga genom att polemisera mot John Gray. Överlappande mängder – normalfördelning – kulturella mönster?
– Äsch – vi satsar på en kul rubrik!
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
Vi lever mitt i en diskurs som har en agenda som vill bekräfta sig själv.
Hur förklaras de obehagliga fakta som vi nyss fick läsa om att manliga akademiker har 75 % chans att få leva med sina barn och barns moder, medan LO kollektivets män enbart har 50 % chans och arbetslösa/sjuka män endast 25 %.
Vart i egenskapsdjungeln finns orsakssambanden?
LikeLike
Med risk för att låta som en snobb så tror jag att en akademisk utbildning ger oss bättre förmåga att se oss själva som en den av en struktur som är möjlig att påverka. Uppfattningen “sån är jag och det går inte att ändra på” går att utbilda bort, i alla fall till viss del. För, (tyst berätta inte för nån) män och kvinnor har olikheter som är svåra att kombinera med dagens krav på att alla arbetar full tid och ska försöka få ihop familjelivet också. Men dessa olikheter går att arbeta med, till och med så mycket att de blir till fördel för oss. Vi använder dem som vi uppfattar gynnar oss och lägger bort dem som missgynnar oss och vilka det är beror på hur normalfördelningen skapat just mig och den jag valt att leva ihop med.
Sen är det såklart lättare att hålla ihop om det inte alltid är en massa månad kvar i slutet av lönen och på aggregerad nivå tjänar väl dessa grupper i ungeför samma ordning, akademiker mest, LO sen och arbetslösa/sjuka minst.
Sist, Anders har du läst detta, och hur tänker du då i så fall kring det? http://ekonomistas.se/2013/02/08/jamstalldhet-och-utveckling/
LikeLike
Jag har läst och t.o.m. kommenterat i den inlaga du länkar till.
Jag förstår inte det samband som du vill peka på.
Att den humanistiska självklarheten “samma rätt till utbildning och frihet” för kvinnor som män skulle ha ett samband med att det finns en pågående diskurs som med stor ansträngning försöker hävda att det inte finns några biologiska skillnader mellan män och kvinnor kan jag inte se.
Varje samhälle/kultur visar tvärtemot att det finns en mycket komplex närmast bipolär dualitet i partnervalet. Just denna egenskap att både man och kvinna lägger en ofattbar energi på att avskilja sig från det andra könet har alla dessa studier ännu inte “förstått sig på”. Man mäter och mäter och likt förbaskat så hittar man inte den “parameter” som styr våra liv.
Kan du för mig berätta hur könsurvalet (sexuell selektion) fungerar hos hos en tvåkönad art där det inte finns några skillnader mellan hane och hona.
Kan du svara på denna fråga så är du värd ett stort Nobelpris.
LikeLike
Jag kan väl lägga till att akademiker genererar högre status.
Både sk normal status som sexuell status.
Förutom detta så har du antagligen rätt i att det är enklare att hantera livet när man har mer av funktionella kvaliteter och redskap samt att man slipper leva på utsatthetens gräns.
Men faktum kvarstår. Kvinnor vinner nästan alltid den stora kampen – närheten till avkomman. Varför då? För att det inte finns några egenskapsskillnader mellan hane och hona?
Nä tror inte det.
LikeLike
Först, jag är ledsen om jag fick det att se ut som om länken till Ekonomsitas hörde ihop med just det här svaret. Det gjorde det inte, direkt i alla fall. Bara att när jag läste artikeln där kom jag att tänka på dig – då såg jag ingen kommentar från dig där och tittade inte efter innan jag länkade nu.
LikeLike
Ok! Men kanske fanns det en koppling.
Att utbildning är bra – för båda könen.
Men då får man banne mig se till att utbildningen skapar kunskap och välstånd istället för slagsmål med brödkavlar.
LikeLike
Sen, så menar jag helt enkelt att det ideal vi ha idag, med fulltids lönearbete och lyckliga familjer är svårare att få att fungera om vi inte samtidigt utmanar vissa föreställningar om manligt och kvinnligt. Med RUT-avdrag har visserligen fler av sådana uppgifter som traditionellt utförts av kvinnor också kunnat köpas bort men jag menar att det är skillnad att ta ansvar för sådant som måste ske hela tiden, varje dag, som matinköp, matlagning, disk, tvätt, småstäda, vattna blommor, gå ut med hunden och att ta ansvar för sådant som görs mera sällan som byta däck, tanka bilen, rensa hängrännorna, klippa gräset, osv osv. I min version av det fungerande familjelivet måste man då förhandla fram en lämplig fördelning av båda sorternas arbete så att mannen inte bara gör iblandgrejer och kvinnan varjedaggrejer. Lyckas man få ihop det så att båda trivs och ungarna är mätta är det större chans att man håller ihop – och därmed att mannen både får leva med sina barn och med deras mor. Och i mitt fördomsfulla sinne så tror jag att akademikermän är mer beredda att göra den förhandlingen, och att hålla det man kommit överens om.
LikeLike
Den där förhandlingen och samarbetet har jag genomlevt sedan 1974.
När frugan och jag pluggade i Götet mellan 75-80 så existerade självklarheten att jag skulle piska alla mattor ute på piskställningen bakom huset varje söndag.
I bland fick jag jobbiga låsningar i höger skuldra.
Nu för tiden har vi rationaliserat. Vi har inga mattor förutom i hallen och den ruskar man ute på trappen på 30 sekunder.
LikeLike
Ja, visst är det härligt när man vrider och vänder på “måstena” och inser att det finns andra lösningar.
LikeLike
Jag gillar tanken på att jämställdhet är en förhandlingsfråga mellan vuxna personer. Det blir liksom värdigare då!
LikeLike