Frågan är vad som egentligen är kärnan? Om det nu finns någon.
Pappans uppgift var framförallt att se till att barnen klarade sig och skötte sig. Möjligen hjälpte han dem med kontakter och arbete när de var på väg ut i sina egna vuxna liv.
Så ser det inte ut idag. Åtminstone inte för dem som betraktar försörjarrollen som ett ganska trist och gammaldags ideal.
Men vad ska pappa bidra med istället, nu idag? Det finns några modeller eller snarare stereotyper. Vi känner igen dem och det är lätt att göra sig lustig över dem.
En är latte-pappan, han som tidigare kallades velourpappa. Den innebär att gränsen mellan mammas och pappas roll suddas ut. Pappan blir omhändertagande och utför också alla ”kvinnosysslor”- ett jämställdhetsideal.
En annan är den pushande idrottsföräldern. Pappa hjälper – fast ofta stjälper – barnet att prestera och utvecklas. Att nå framgångar är det viktigaste och livet blir till en slags tävling.
En tredje är rockern. Den häftiga pappan, som alla kompisar beundrar. Men som i verkligheten sällan lever upp till idealet.
Jag vet inte om de här kategoriseringarna ger ledtrådar för de män som försöker orientera sig mellan olika ideal.
Min far lärde mig göra en pilbåge när jag var fem år. Det glädjer mig fortfarande.
Tysta tankar 
Han glömde det mina söner sa när de var riktigt små.
“Pappa bygga huset”
LikeLike
dvs ett rätt storstadsfixerat synsätt från “ugglan”
LikeLike
Pappa har samma roll som mamma. Att hjälpa och inspirera barnen att bli vuxna, ansvarstagande och hela människor. Fast pappor gör det ofta lite annorlunda och det är bra. Vi är olika som individer och genomsnitt i grupper. Tänk va tråkigt om mamma och pappa var exakt lika dana, tyckte om samma saker och gjorde allt på samma sätt. Då skulle man inte lära sig tidigt att vi alla är olika och olika sätt kan vara lika bra, fast annorlunda.
LikeLike
Men bor man i en 3:a på Söder så är det faktiskt rätt svårt att agera ut dessa olikheter så att både barnen och föräldrarna blir tillfredsställa i “könsleken”. Många frustrationer i detta ärende kan nog skyllas trångt lägenhetsboende i storstaden.
Här på vischan där jag och frugan bor så är det jätteenkelt att “göra kön”. Åsså trivs vi rätt bra också.
LikeLike
Du underskattar nog möjligheterna i stan. En förälder kan åka på dans, den andra till zinken. En kan ständigt inreda trean med nya loppisfynd som sys om till lampskärmar, en kan baka surdegsbröd med barnet. En tar med barnet och handlar, den andre ut till Nackareservatet. Den ena läser ofta godnattsaga, den andre övar cykling i närmaste park. Vi är olika med olika intressen och olika färdigheter. Vem av föräldrarna som gör vad är inte det viktiga. Bara att det är ok att vi är lite olika. Och eftersom vi ändå på genomsnittsnivå visar lite olika mönster är det än viktigare att barnen får båda världar att inspireras ifrån. Vad de sen väljer själva får man se.
LikeLike