Jag läser två tidningar som på ytan liknar varandra. Gratis och tabloidformat.

Stopp. Där upphör alla likheter.

Nya upplagan är en underbar mix av politik (Noam Chomsky är fast skribent), konst, absurdism och vardagliga betraktelser. Lars Yngves ande svävar över alla sidor.

Nöjesguiden sammanfattar ungefär allt jag inte tycker om. Jag vet att den riktar sig till en yngre publik och att musiksmak förändras – men jag letar efter någon form av äkthet i tonfall. De flesta skribenter tycks mig alltför egenkära och föraktet mot läsaren är uppenbart.

Slutresultatet är entydigt:
Nya upplagan – Nöjesguiden 10-0