Jag försöker summera debatten på festivalen Gränslandet. Alexander Alvina är en trevlig och välformulerad person och de som hade väntat sig konfrontationer blev nog besvikna. Vi var bedövande överens om rätten att definiera sig själv och betydelsen av att kunna inta rörliga positioner. Samtidigt borde det vara en rättighet att inte definiera sig själv utifrån de kategorier som språket erbjuder. Jag ser inte att hen läser det problemet. Ett ord som utger sig för att vara både diffust och precist har ingen framtid.

I Sydsvenskan tas andra intressanta aspekter upp.

Tolerans är när nyfikenheten på den andre är starkare än rädslan. Som hos det tillitsfulla barnet som ännu inte har huvudet fullt av färdiga föreställningar.
Definitionen är Tomas Böhms, läkare, psykiatriker och medförfattare till antologin ”Tolerera” och till ”Hämnden är upprättelse”.

– Intolerans däremot, är när rädslan tar överhanden. Den använder sig av förenklade resonemang och är emot allt som är nyanserat och kräver tankearbete, säger han.

På individnivå är de psykologiska mekanismerna ungefär desamma vare sig det handlar om att vara tolerant mot partnern eller mot en person från ett annat land, menar han. Tolerans handlar om att leva sig in i den andres situation. Men också om ett växelspel mellan tolerans och gränser.