Tyvärr ger inte “Lärande och samhälle” någon direkt vägledning där. Och lite skillnad är det ju mellan didaktiken och pedagogiken. Man kan då fundera över vad “lärande” innebär i sammanhanget. “Samhälle” känns lite påklistrat.
Malmö högskolas fakulteter är lite fantasilöst namngivna:
Fakulteten för hälsa och samhälle
Fakulteten för kultur och samhälle
Fakulteten för lärande och samhälle
Teknik och samhälle
Odontologiska fakulteten (kallad Tänder och samhälle)
Några institutioner:
Barn-unga-samhälle (BUS)
Individ och samhälle (IS)
Natur-miljö-samhälle (NMS)
Då är frågan om deras alster innehåller följande avsnitt.
3. Metod
3.1 Försökspersoner: en beskrivning av ditt material,
vare sig det är människor, böcker eller saker
3.1.1 Urval: hur gruppen har valts ut
3.1.2 Antal: hur stor är den?
3.1.3 Karaktäristika: vad är det som kännetecknar
gruppen?
3.2 Procedur: vilken är din metod att undersöka
gruppen? För- och nackdelar? Mäter den det du vill
mäta? Hur pass exakt är den?
Inom naturvetenskapen gör man alltid både och. Fördjupar sig i enskildheter och sedan testar man om enskildheterna är reproducerbara och generella (inom gränsvärden)
Jag undrar vad som skulle hända med den pedagogiska forskningen i det här landet om den fick kravet på sig att reproducera och generalisera? Men jag tror inte att man vill det, för även här har man en “bekvämlighet”.
En stor del av dagens forskning är nog en reaktion mot empirism och positivism. Etnologiska metoder behövdes för att fånga sådant som inte enkelt lätt sig mätas.
Visst är det en reaktion. Att man inte bara kör på positivismen är väl helt ok, men vill man kasta ut empirin då hamnar man utanför vetenskapen. Det är allvarligt.
Du har säkert läst boken “Varför pedagogisk dokumentation?”. Har du tänkt hur förf argumenterar mot vetenskapen? Den dekonstrueras och det förs in en mängd FUD. Slutsatsen blir att barns “teorier” är lika sanna som vetenskapsmannens. Men så går det väl upp ett litet ljus att man måste gardera sig och då säger förf att det inte är meningen att slå ner på vetenskapen. Så klart det är! Allt handlar om att ersätta vetenskapligheten med en tro på en profet. Och då har man gått för långt, enligt mig. 😛
Tysta tankar 
Vad använder dom istället? Och hur förhåller dom sig till det generaliserbara?
LikeLike
Intervjuer, intervjuer, intervjuer…
Och då blir generaliserbarheten ganska ointressant. De som ställer upp innebär liksom från början en stark urvalsprocess.
LikeLike
Låterskrämmande. Innan du kan göra intervjuer måste du skapa en kvantitaiv kartbild. Annars har du inga intervjufrågor.
Intervjuer utan en verklighetsförankring är bara sagor.
LikeLike
Jag borde nog inte ha gett mig in i den här diskussionen. Allt är bra!
LikeLike
Kanske det. Du riskerar att avslöja det interna tillståndet inom den pedagogiska fakulteten i Malmö. 😉
LikeLike
Vi har ingen sådan. Vår fakultet heter LÄRANDE OCH SAMHÄLLE.
LikeLike
Ajdå! Det var en undanglidande manöver. Här höll vi på att få en scoop och du byter ämne. Så ni är inte pedagogiska längre? 😉
LikeLike
Hmmmm – möjligtvis didaktiker….
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pedagogik
LikeLike
Tyvärr ger inte “Lärande och samhälle” någon direkt vägledning där. Och lite skillnad är det ju mellan didaktiken och pedagogiken. Man kan då fundera över vad “lärande” innebär i sammanhanget. “Samhälle” känns lite påklistrat.
LikeLike
Malmö högskolas fakulteter är lite fantasilöst namngivna:
Fakulteten för hälsa och samhälle
Fakulteten för kultur och samhälle
Fakulteten för lärande och samhälle
Teknik och samhälle
Odontologiska fakulteten (kallad Tänder och samhälle)
Några institutioner:
Barn-unga-samhälle (BUS)
Individ och samhälle (IS)
Natur-miljö-samhälle (NMS)
LikeLike
Blir det menlöst riskerar man i alla falla inte att kränka någon.
Sedan är det intressant med prefixet samhälle som man satt på alla. Är det meningsskapande? Eller bara redundant?
LikeLike
Jag är inte särskilt glad över den här namngivningrutinen.
Det är bara tråkigt!
LikeLike
Då är frågan om deras alster innehåller följande avsnitt.
LikeLike
Det finns ett vackert ord för metoden “bekvämlighetsurval” – tyvärr är inte resultatet lika trevligt.
LikeLike
Inom naturvetenskapen gör man alltid både och. Fördjupar sig i enskildheter och sedan testar man om enskildheterna är reproducerbara och generella (inom gränsvärden)
pang tjong vilket skulle bevisas.
LikeLike
I mitt nästa liv ska jag bli naturvetare. Eller statistiker.
LikeLike
Jag undrar vad som skulle hända med den pedagogiska forskningen i det här landet om den fick kravet på sig att reproducera och generalisera? Men jag tror inte att man vill det, för även här har man en “bekvämlighet”.
LikeLike
En stor del av dagens forskning är nog en reaktion mot empirism och positivism. Etnologiska metoder behövdes för att fånga sådant som inte enkelt lätt sig mätas.
Men intervjuer är fortfarande ett straff…
LikeLike
Visst är det en reaktion. Att man inte bara kör på positivismen är väl helt ok, men vill man kasta ut empirin då hamnar man utanför vetenskapen. Det är allvarligt.
Du har säkert läst boken “Varför pedagogisk dokumentation?”. Har du tänkt hur förf argumenterar mot vetenskapen? Den dekonstrueras och det förs in en mängd FUD. Slutsatsen blir att barns “teorier” är lika sanna som vetenskapsmannens. Men så går det väl upp ett litet ljus att man måste gardera sig och då säger förf att det inte är meningen att slå ner på vetenskapen. Så klart det är! Allt handlar om att ersätta vetenskapligheten med en tro på en profet. Och då har man gått för långt, enligt mig. 😛
LikeLike
Relativismen har en obehaglig tendens att dölja auktoritära mönster. Vilken profet tänker du på?
LikeLike
Han från Italien.
LikeLike
Aha – jag var nog sjuk den dagen han var populär….
LikeLike