I flera år nu har jag försökt att upprätthålla den feministiskt korrekta idéen om att män i förskolan inte spelar roll, att det i den jämställda förskolan inte ska spela någon roll vilka genitalier man är född med. Men det håller inte. I takt med männens uttåg ur förskolan så blir verksamheten allt mer feminiserad, som om det inte vore illa nog innan. Det betyder att traditionella kvinnliga stillasittande sysslor är normen, medan det tradtionellt manliga är avvikande. Därför är det bara jag och en femtonårig PRAO som på hela året klättrar i träd med barnen och därför finns det ingen riktig fotboll på hela stället. Därför är verksamheten stilla inomhusverksamhet, trots att alla insatta vet att spring i benen inte är en avvikelse som behöver rättas till, utan något som kan vara ett viktigt pedagogiskt redskap.

Jag är numera en mycket försiktig person som undviker alla påståenden som skulle kunna uppfattas som nedsättande av kvinnliga kollegor – eller fördomsfulla av de män som arbetar inom förskolan för att omdefiniera maskuliniteten.

Länk till Anders blogg