Den finns en skiljelinje mellan min fru och son å ena sidan och min dotter och jag å den andra. Vi brukar prata om det ibland, min fru och jag.
När vi flyttade ihop använde hon inte recept, utan höftade. Det blir lite si och så. Ibland blev det gott, ibland blev det inte det. Likadant med sonen, när han började laga mat: det blev mer illa än bra. Men med tiden blev säkerheten bättre och resultatet likaså.
Jag använde alltid recept. Jag och dottern tar reda på saker, läser kanske den där manualen innan vi kör igång något. Det blir bra direkt, för det mesta. Utifrån det så lär vi oss med tiden att improvisera.
Men både jag och min fru gillar det vetenskapliga. Religiösa samfund tror vi inte på. Där man är rigid med sina idéer är, där är inte vi.
Vi är faktiskt överens om det mesta. Ibland får vi diskutera lite om hur vi vill ha det, men i slutändan är vi ändå överens. 🙂
Man ska vara skeptisk! Det skeptiska ska vara inbyggt i varje vetenskapsman/kvinna/hen. Skeptisk till både metoder och slutsatser. Du har väl varit på framläggningar av avhandlingar? Men i slutändan är det den säkraste kunskapen vi kan få.
Min dotter berättade just om hur man inom naturvetenskapen räknar både på fel i mätinstrumentet och mänskliga feltolkningar. Den typen av skepticism ser man väl inte inom den pedagogiska forskningen här i landet?
Tysta tankar 
REi nu även i Australien. Ånej! 😡 Jag lär nog få sitta här under min sten till pension — eller längre. 😦
LikeLike
I have become inspired by the philosophies and practices of “Reggio Emilia” and “Te Whariki”.
Jag gillar att inte ha koll. Det brukar lösa sig. Med eller utan gråsuggor.
LikeLike
Den finns en skiljelinje mellan min fru och son å ena sidan och min dotter och jag å den andra. Vi brukar prata om det ibland, min fru och jag.
När vi flyttade ihop använde hon inte recept, utan höftade. Det blir lite si och så. Ibland blev det gott, ibland blev det inte det. Likadant med sonen, när han började laga mat: det blev mer illa än bra. Men med tiden blev säkerheten bättre och resultatet likaså.
Jag använde alltid recept. Jag och dottern tar reda på saker, läser kanske den där manualen innan vi kör igång något. Det blir bra direkt, för det mesta. Utifrån det så lär vi oss med tiden att improvisera.
Men både jag och min fru gillar det vetenskapliga. Religiösa samfund tror vi inte på. Där man är rigid med sina idéer är, där är inte vi.
LikeLike
Jag kan inte ens stava till recept! Och är ganska misstänksam mot vetenskaplighet. Fast ännu mer skeptisk till religioner.
Tur att ni är överens om något!
LikeLike
Vi är faktiskt överens om det mesta. Ibland får vi diskutera lite om hur vi vill ha det, men i slutändan är vi ändå överens. 🙂
Man ska vara skeptisk! Det skeptiska ska vara inbyggt i varje vetenskapsman/kvinna/hen. Skeptisk till både metoder och slutsatser. Du har väl varit på framläggningar av avhandlingar? Men i slutändan är det den säkraste kunskapen vi kan få.
Min dotter berättade just om hur man inom naturvetenskapen räknar både på fel i mätinstrumentet och mänskliga feltolkningar. Den typen av skepticism ser man väl inte inom den pedagogiska forskningen här i landet?
LikeLike
Jag är ofta mer intresserad av ontologin och epistemologin än vad de egentligen kommer fram till.
Samtidigt kan det bli ett ganska smalt fokus när världen väntarvpå nyttiga tesultat om den bästa undervisningsmetoden.
LikeLike