Läser med förfäran om hur genuspedagogiska insatser motarbetas i Lettland.
En av de ”farliga” böckerna heter ”Dagen då Karlis var Karlina”, den andra är ”Dagen då Ruta var Rihards”.
Båda kan ha ödesdigra följder för lettiska barns sunda könsidentitet, enligt upprörda aktivister som nu kräver den ansvariga ministerns avgång.
Välfärdsministern Ilze Vinkele har enligt representanter för 54 lettiska medborgarorganisationer grovt överskridit sina befogenheter när hon tillåtit att de förhatliga böckerna delas ut till lettiska förskolor. Bland dem som protesterar finns två lärarorganisationer.
Böckerna gavs ursprungligen ut av det danska jämställdhetsministeriet. Den lettiska versionen är producerad med stöd från Nordiska ministerrådet.
I en av böckerna får en flicka klättra i träd med pojkarna i stället för att titta på prinsesskronor med de andra flickorna på förskolan. I den andra boken leker en pojke med dockor tillsammans med flickorna.
Helt förkastligt, menar de 54 medborgarorganisationerna i ett protestbrev till regeringen.
Idag är jag 100% genuspedagog.
Det skulle kunna vara ett sedelärande exempel på hur svårt det är att överföra metoder mellan länder? Kanske är Lettland ett land med dåliga erfarenheter av social ingenjörskonst.
Nu förstår jag bättre inläggen från de baltiska konferensdeltagarna. Jag utgick från att deras situation liknade den svenska.
Tysta tankar 
Ok, antar att du kommer att fortsätta bedriva jämställdhetsideologi och lärarutbildning i Sverige utifrån detta du NU plötsligt lärt dig om baltländerna… Jag finner inte ord hur urbota dum du framstår.
LikeLike
Försök – några ord borde du väl kunna hitta?
Vad är din poäng?
LikeLike
Skriver du som representant för ett visst nätverk här? Det skulle göra mig väldigt bekymrad.
Har du en aning om vad det är för “jämställdhetsideologi” jag bedriver?
Ryms det två tankar i ditt huvud?
LikeLike
Hon vet inta vad hon skriver!
LikeLike
Jag tror inte att Sanjo är en kvinna?
LikeLike
Jaså? Han då..
LikeLike
Det spelar ingen större roll egentligen.
LikeLike
ja kanske kan man anta att lettland har en viss känslighet för social ingenjörskonst, speciellt som grunden och sättet att formulera sig ligger väldigt nära gammal hederlig sovjetideologi….man får förmoda att det är genusvetarnas historielöshet som lyser igenom.
LikeLike
Svårt att bedöma. Jag tycker det verkar vara kul böcker och tänker att vi måste analysera genuspedagogik på ett nyanserat sätt.
Jag brukar vara kritisk. Men det blir tråkigt om reaktionerna styrs av ryggmärgen. Då riskerar mansrörelsen bli till åtlöje.
LikeLike
Mats, ber om ursäkt för att min kommentar blev för snabb (utan att jag sedan hade möjlighet att följa upp). Jag har stor respekt för ditt arbete. Kanske var det också därför jag reagerade lite väl starkt på hur du skrev din text, det verkade för mig obegripligt att inte se den enorma skillnad som finns i baltländerna (och Ryssland), jämfört med Sverige i genusfrågan. Jag menar ju att den svenska genusideologin är förödande för den pedagogik som har bedrivits på lärarhögskolorna de sista 20+ åren.
LikeLike
Det är ok.
Vi måste kunna se nyanser inom det du kallar genusideologi. De där böckerna tycker jag verkar vara ganska oskyldiga försök att vidga ramarna och jag är osäker på varför reaktionerna är så starka.
Mansrörelsen borde vara en frihetsrörelse.
LikeLike
Håller med, Mats. Mansrörelsen borde vara en frihetsrörelse. Men motkrafterna är starka – det vill jag tro att du också ser? Genom det sista året har jag noterat att du ofta är utsatt för förlöjligande, men vad gör du åt det?
Kanske gör du rätt i att ignorera… men jag tycker faktiskt att du borde stå upp lite starkare för vad du säger att du tror på.
Men vem är jag att be dig om detta? Jag är själv en fegis än så länge. Jag väljer försörjning framför politik (jag vet ju att i samma ögonblick som min kritik gentemot feminismen skulle bli öppen, så blir jag också av med jobbet). Så ser det ut. För tusentals intresserade debattörer. Man håller tyst när man blir utsatt för påtryckningar.
Ytrrandefrihet?
Det hade varit värdefullt, tror jag, om du kunde undervisa en del om detta också.
LikeLike
Nja – jag tycker nog jag kommer ganska lindrigt undan. Mitt kapital (25 år i förskolan) gör det svårt att avfärda mig som okunnig när det gäller den konkreta verksamheten och det försöker jag utnyttja utan att vara dryg.
Mina bästa debattknep är att vara nyfiken och vänlig. Det gör mig nästan osårbar. Jag tror faktiskt att nästan alla tycker om mig. Och om de inte gör det – så får de väl skylla sig själv?
De där “motkrafterna” tror jag egentligen vill samma sak som jag. Ibland tycker jag de är lite svåra att komma till tals med och då försöker jag skapa utrymme för dialog.
Just nu är jag övertygad om att de tyska, norska och danska exemplen kommer att påverka svensk debatt:
http://skiftjob.dk/
Men det finns en politisk nivå som jag famlar i. Jag och några fler.
http://mantillforskolan.wordpress.com/
LikeLike
Yttrandefrihet går inte att lära ut – det måste praktiseras och erövras. Vissa risker kommer alltid att vara förknippade med det fria ordet.
LikeLike