Askungens sång

Posted on by

20120620-142812.jpg

Jag ska skrapa
Jag ska tvätta
Jag ska skölja
Jag ska olja
Jag ska grunda
Jag ska måla
Jag ska måla med ett måttligt mellanrum
Och sen tar jag lilla biten
Som jag skruvar upp på skiten…
Är skruvdragaren laddad,
och stjärnbitsen inte kvaddad,
kan det hända jag blir färdig i Augusti!

Och sen tar vi nästa bräda…

30 thoughts on “Askungens sång”

  3. Ska DU måla? Nej nej nej, stereotypa könsroller och ingrodda mönster. Du ska vårstryka gardinerna och tvätta fönster så får frugan sköta färgskrapan och skruva panel. Annars kommer du ställas inför genusdomstol som anklagad för “gubbighet”.

    Förlåt, glömde att det var de “kvinnliga” hushållssysslorna som ska delas på. De där smutsiga och farliga arbetena ska vi såklart fortsätta göra. Vem hörde senast någon från det lägret uttala: “Nej flickor, nu är det vi som byter olja på bilen, rensar hängrännor och tapetserar om vardagsrummet som vi ville ändra. Inte ska karlarna behöva ta allt ansvar för det.”? Så måla du på i lugn och ro.

    Like

    Reply ↓

    • Kära AV – nu tog du väl i alla fall i från tårna… Det är ju skillnad på hushållssysslor och hushållssysslor. De vi gör sällan, som att måla om huset, byta däck, tvätta fönster, byta gardiner är ju en sak, och vissa av oss bryter könsmönster även där, andra av oss gör det inte. Många av dessa sysslor kan också läggas ut på andra – ingen i min familj byter däck längre (jag tröttnade på att stå och hoppa på fäljkorset och däckfirman tar bara 250 spänn). De sysslor som “ställer till problem” med jämställdheten är ju de som utförs så gott som varje dag – och de flesta av dem har kvinnor utfört av tradition eftersom det låg närmast till. Och då handlar det ju bara inte om att göra dem utan också att inse att de ska göras, du ska inte bara packa ungarnas gympapåse – du ska också vara den som kommer ihåg att det är just på tisdagar det ska göras. Du ska inte bara handla – du ska också komma ihåg vad som finns i skåpen och att det ska vara matsäck på torsdag. Så gott som alla män i min omgivning tycker att detta är svårt, och även om de kommer på den den gympapåsen på tisdagen så inser de att de glömde att man då måste tvätta gympadräkten senast på måndagen… Om detta är biologiskt betingat eller om många män bara tränats i att nån säger till dem vad som ska göras vet jag inte – men lite mysko är det…
      Till detta kommer förstås alla kvinnor som dessutom anser att det som ska göras ska göras precis som det hade gjorts om de gjort det själva – men det är en annan historia…

      Like

      Reply ↓

      • Tack för beskrivningen!

        Det där sista stycket antyder ett förhållande mellan makt och ansvar som är mer intressant än ytliga kartläggningar visar. Könsbrytare får nog räkna med att ta en del strider om de dessutom tar sig frihet att tolka arbetsuppgifter annorlunda!

        Like

        Reply ↓

      • Lägga ut på andra!

        Får mig att tänka på upstairs och downstairs i Downton Abbey .

        Inte sällan på senare tid kan jag känna att genusfrågan i detta land kan liknas vid påfåglingen upstairs i berörda serie.

        Det är ganska lätt att diskutera könsroller när man enkelt fixar hjälp från downstairs. (i detta fall anonyma hantverkare/fixare, numera gärna från baltländer eller Polen, kinesiska och andra arbetare som fixar till alla produkter som vi vill ha.)

        Sen kan vi ha vår lilla genusarena där vi grälar om vem som skall göra vad och hur olika sorts kvinnor vill uppfostra just sin hjälpreda och sitt husdjur – mannen.

        Like

        Reply ↓

        • Det är väl en jäkla skillnad på att ha tjänstefolk och att anlita ett företag som gör jobbet åt en? Har just haft en alldeles vanlig svensk snickare hemma och spikat altan. Jag är rätt säker på att vi båda tyckte att det var en god affär. ROT-avdraget bidrog naturligtvis till att göra den bättre för oss båda. En intressant iakttagelse är att mannen (min alltså) verkar vara precis lika stolt över den nya altanen som om han hade byggt den själv.

          Like

          Reply ↓

          • Anna
            Visst är det en skillnad. Speciellt när du anlitar en förhoppningsvis lagskyddad och hyggligt välavlönad svensk snickare. Då i denna stund så gör man förhoppningsvis ett jämlikt utbyte.
            Men min liknelse stämmer ändå rätt bra.
            Vi lever inne i en konstruerad teater. Ju mer storstadsurbant desto mer tydligt och mer likt Downton Abbey.
            Vi distanserar oss långt långt från det primala tillståndet som gällde för flertalet så långt som in på 1940 talet.
            Dvs att könsrollerna konstruerades av födoinhämtningsbiotopen och personliga egenskaper.
            Nu skall vi via genusdebatter, kvotering, skuldbeläggande och allehanda stimatiseringsprocesser försöka konstruera vår partnervalsprocess.
            Många ord blir det!

            Like

      • Anna, mycket ligger nog i ditt sista stycke. Tar man på sig att vara projektledare och definierar vad som är rätt metod och rätt resultat får man också göra lejonparten av jobbet.

        Jag har bott i medelklass kedjehusområde och studerat grannar ur ett genusperspektiv. Det är intressant. Jämställda fina män som minsann både diskade, lagade mat och städade. Men sen kommer de där andra sysslorna. Gemensamma garage skall fixas och lekplatsen rustas upp. Och de egna husen skall vårdas, nytt halvtak över dörren osv. Visst kan kvinnor hålla i en pensel ibland, men till allra största del män män män. Och inte bara de som kan utan man lär av varandra. Så fort det blir lite komplicerat som vinskivor eller panelbyte, män.

        Det jag kräver är inte att män bara ska göra manliga saker, men eftersom normen är att vi ska diska, borde den också vara att kvinnor får lära sig byta bromsbelägg på bilen. Men det är fortfarande ok för kvinnor att säga “Nä, det får karln ha för sig själv”. De manliga sysslorna är kanske mindre rutinartade, men de är flera. Så i arbetstid över året är det nog ganska lika. Paddlade längs Dalälven under Kristi himmelfärdshelgen. Studerade folk i sina sommarstugor. Kvinnan sitter på bryggan och läser en bok medan karln går och vårrustar. Mången semester som går åt som arbetsläger för att: Älskling, borde inte “vi” tapetsera om i vardagsrummet?

        Om jag ska vara lite generell om oss 70-talister. Vi män kan göra de kvinnliga sysslorna (på vårt sätt) OCH de manliga. Faktum är att vi är mer självständiga än vad kvinnor är i vår generation, som inte lärt sig fixa cykeln eller snickra. För övrigt låter jag manligt mina barn packa sin egen jumpapåse och har köpt flera pshorts. Då kan jag tvätta på helgen när korgen är full. Släpp kontrollen och alla de tusen detaljerna. Ingen tackar dig för det iaf.

        Like

        Reply ↓

          • Intressant!

            Om jag minns rätt tror jag att många kvinnor skämdes för att de inte lyckats uppfostra sina män till att ta mer ansvar och därför svarade oärligt – dvs underskattade den egna arbetsinsatsen.

            Like

          • Usch… nu har både du och Anders använt ordet uppfostra… vafför är det på detta viset?

            Like

          • Javisst är det ett obehagligt ord – men alla förhållanden har nog en dimension av att forma varandra. Fast jag håller med om att vi traskar ut i ett fördomsfullt träsk där mannen låter sig reducerad till ett objekt.

            Jag vill ha villkorslös kärlek!

            Like

          • Jadu, varför talar jag gärna om för andra att det minsann är min man som sköter dammsugningen hemma hos oss – men mindre gärna hur ofta han gör det – alltså, jag skäms för att han låter det vara skitigt, eller kanske till och med för att jag låter honom låta det vara skitigt… Så skulle nån fråga mig hur ofta han dammsög skulle jag nog svara lite oftare än sanningen – men jag skulle ju fortfarande villigt erkänna att jag aldrig gör det.

            Like

          • Alla bra förhållanden bygger på förhandling. Ibland använder vi taktik för att uppnå resultat. Men om han är kung över dammsugaren måste han nog få experimentera med nivåer. (läs : var är lägsta möjliga?)

            Förhoppningsvis upptäcker han (och jag) att rent är trevligt!

            Like

          • Jag vet inte det, de första fem åren löste jag det med att stödstäda, sen försökte jag med lite uppfostran (läs tjat) och de senaste fem har jag börjat blunda – smuts är bra säger VIA-reklamen 😉
            Vår förhandling har lett fram till att han får ta hand om det som ingen/inget dör av om det inte blir gjort. Missar jag att vattna blommorna märks det på ett mer drastiskt sätt och missar jag att klippa gräset känner jag grannarnas blickar – dammråttorna föser jag undan när det kommer folk 🙂

            Like

          • Mats
            Åppropå förhandling.
            Här har du en artikel som inte bättre kan förklara varför det finns en rörelse som fått beteckningen “antifeminism” och som du tidvis har svårt att hantera.

            Läs o begrunda:

            http://www.dn.se/kultur-noje/darfor-ater-riktiga-karlar-kott

            biologiska förklaringsmodeller göre sig icke besvär.
            T.e.x den om protein och att det rent faktiskt finns sk rovdjur på denna planet. T.e.x. vargar på Kolmården.

            Like

          • Det var ju den jag menade i kommentaren till “Hattrött” och Anders lyckades till och med hitta en närversion *suck*

            Like

          • “”Plötsligt känner jag mig oj så trött på detta estetiserade ältande om mannens fall. Så fall då för djävulen! Vem vill egentligen ha denne man för vilken förlusten av den egna potensen måste kompenseras genom utsugning av andra?”

            Jag vet inte vad jag ska säga. Känner för att döda någon. Sätter mig ner.

            Så – nu gick det över!

            ————————-

            För mig som är jägarbarn men grovt ointresserad av jakt känns det lite overkligt med denna hejdlösa teoretisering.

            Mitt försök till moral är:
            Om man inte kan döda ett djur ska man heller icke äta det.

            Like

          • Jämnar det ut sig om man gärna äter ko men vill slippa döda dem men istället dödar väldigt många sniglar men vill slippa äta dem?
            Djur som djur?

            Like

          • Jag skulle nog kunna kalla mig utilitarist – man gör så gott man kan och hoppas det blir bra.

            Många s.k. vegetarianer har upplöst gränslandet och nu är allt möjligt.

            Djur som djur – lidande som lidande – i min värld fokuserar jag på att vara snäll mot dem jag möter.

            Like

  4. Är du nu igång och klättrar på stegar.

    Fördärva dig inte med för mycket målafärg på felställe. Men framför allt rasa inte av stegen. Det gör så förbolt ont när man drösar i backen:((

    Like

    Reply ↓

    • Tack jag har prövat – en gång ramlade jag ber och fann mig sittande på marken med pensel i ena handen och spann i den andra.

      Jag borde ha försökt skydda mig – men drabbades av reflexen att klamra mig fast i det som fanns.

      “håll dig i spiskroken farbror Melker?”

      Like

      Reply ↓

Leave a comment