Svenska språket klarar sig ganska bra utan ordet “hat” och dess olika sammansättningar. Om några månader kommer jag kanske att börja läsa DN:s kultursida igen.
Jag tänker på maken som alltid brukade få sista ordet i varje uppslitande diskussion med makan: Förlåt!
Tänk vad små, små ord av kärlek kan åstadkomma. Tröst för den som sörjer, uppmuntran för den nedtryckte, hopp för den uppgivne, glädje för den förtvivlade osv.
Bara den som får kärlek kan också ge kärlek. Ordet har makt att förvandla hat till kärlek, sorg till glädje, uppgivenhet till framtidstro, nedstämdhet till upprymdhet osv.
Det kostar så litet att åstadkomma så mycket med ett litet, litet ord av kärlek. Bara för att få glädjas med någon annan.
Pingback: Ta inte Mats ur skolan! | Anne-Marie Körling
Jag tänker på maken som alltid brukade få sista ordet i varje uppslitande diskussion med makan: Förlåt!
Tänk vad små, små ord av kärlek kan åstadkomma. Tröst för den som sörjer, uppmuntran för den nedtryckte, hopp för den uppgivne, glädje för den förtvivlade osv.
Bara den som får kärlek kan också ge kärlek. Ordet har makt att förvandla hat till kärlek, sorg till glädje, uppgivenhet till framtidstro, nedstämdhet till upprymdhet osv.
Det kostar så litet att åstadkomma så mycket med ett litet, litet ord av kärlek. Bara för att få glädjas med någon annan.
LikeLike
Fint – jag är med!
LikeLike