Jag är verkligen glad över att diskussionen om pojkars skolprestationer tar sig nya uttryck, det handlar inte bara om krav och förväntningar. Helena lyfter innehållets betydelse.
Jag är verkligen glad över att diskussionen om pojkars skolprestationer tar sig nya uttryck, det handlar inte bara om krav och förväntningar. Helena lyfter innehållets betydelse.
När jag läser det som skrivs i artikeln känns det nästan som om jag får för mig att jag någonstans ändå har sått ett frö.
Men Helena tar en risk. Accepterar man hennes funderingar så accepterar man i samma stund könens biologiska olikhet.
I vissa kretsar har man då passerat ett fundamentalt tabu.
Åshöjdens BK, Fantomen, Femböckerna, Spion 13 mfl, Illustrerade Klassiker, “Radio o Television”, Agent X9, MC-Nytt, Trälarna (Sven Wernström), Sjöwall/Wahlöös fick mig att frivilligt läsa.
http://www.seriesam.com/lists/krigsserier.htm och nu 40 år senare vill jag inte ens nudda vid våld.
LikeLike
Glömde barndomskompisarna :
http://www.serielagret.se/bocker/Bill&Ben.htm
LikeLike
Tack för listan! Själv var jag förtjust i Pilot 22 – kanske var det formatet som lockade. Smalt liggande, som Kapten Micki!
LikeLike
Ja. Pilot 22. Mitt minne kom igen. Det här blir nästan lite nostalgiromantik.
LikeLike
Anders, du sår många frön och några av dem hos mig. Men när det gäller böcker har jag redan en stor trädgård med självsådd och många perenner. När jag var barn läste jag allt på din lista utom Radio och Television, Biggles, massor av indianböcker, Kitty, Anne på Grönkulla, Allersromaner, Jules Verne, P.G. Woodehouse, Barbara Cartland. Gröna eller röda ryggar, det kvittade. Varför dessa begränsningar? I min klass läser alla elever början av Eragon och början av Twilight. Sedan bestämmer de om de fortsätter med den ena, den andra eller båda.
LikeLike
Helen
Jag lovar dig på heder och samvete. Du ligger inte i mitten av normalfördelningskurvan. Det gör inte jag heller.
Faktum är att jag aldrig träffat en kvinna som “frivilligt” läser / läste “Radio & Television”, Hifi Musik, MC Nytt, Mikrodatorn och andra så kallat manligt kodade tekniknördiga publikationer.
Klart att jag vet att de finns. Men jag vet samtidigt att dessa kvinnor/tjejer inte ligger i mittfåran utan ses som lätt udda.
Dvs mindre vanliga.
Äventyrsböcker är nog bra mycket mer könsöverskridande än teknikfokuserade publikationer – så på den punkten blir jag inte förvånad över din blandning.
Jag tror dessutom att det är mer vanligt att flickor/kvinnor läser mer av pojkaktigt kodade äventyr än vise versa.
LikeLike
glömde ett a i ditt namn. Förlåt!
LikeLike
Jag vill påpeka att det är just dessa skillnader på statistisk gruppnivå som vi måste försöka förstå och acceptera.
Man kan inte tro att man är sanningen på spåren utan att se frågan i ett statistiskt grupperspektiv.
Jag tror att den nuvarande socialkonstruktiva diskursen gärna vill använda sig av enskilda representanter (dvs pojkar och flickor som avviker åt “rätt håll”) som bevis för att alla skall kunna kodas “queera” .
Jag påstår.
Det är dömt att misslyckas och en anledning till att du och Mats funderar kring “genusläsning”.
LikeLike
Statistik är svårt men nödvändigt – i vilken mån är mina erfarenheter generaliserbara? Jag har lärt mig att vara ytterst försiktig med alla påstående som skulle kunna tolkas som utsagor om hur pojkar eller flickor egentligen är. Samtidigt blir det lite meningslöst med mångfald om alla alltid är samma…
LikeLike
Men granne med detta finns föreställningen om att pojkar och flickor inte skiljer sig åt. Det är just då som man kan begå nästa misstag. Att inte bekräfta pojkiga grupprocesser respektive flickiga grupprocesser helt oavsett om grupprocesserna är kreativa (goda för samhället) eller destruktiva (onda för samhället).
Jag har påstått det förut. Skolan började redan i min barndom att även bekämpa pojkiga samhällsnyttiga grupprocesser. Man kunde inte se skillnad på det nyttiga och det onyttiga.
Tex: Att trimma moppar var fult, fult fult.
Att grabbhalvorna på kuppen vart världsmästare på teknik och maskiner var det ingen som hade förmåga att se. Stigma var den självklara reflexen.
(Jag har skrivit det förut. Vi hade en slöjlärare som såg och bekräftade. Det var väl min räddning skulle jag tro.)
LikeLike
Skolan har aldrig varit bra på att bekräfta kollektiva processer. I det traditionellt borgerliga perspektivget är bildning en strikt individuell resa – om sedan innehållet är manligt eller kvinnligt kodat kan nog vara av mindre betydelse? (Fast det sista menade jag inte)
LikeLike
Man kan fundera varför pojkar så gärna startar egna grupprocesser i form av rockband, snowboardgäng, fotbollslag, isjaktklubbar, slagmålsklubbar osv osv.
Kan det finnas ett biologiskt behov som får sin bekräftelse?
LikeLike
Jo – det finns teorier om att flickor återskapar dyaden mor-dotter i framtida vänninerelationer, medan pojkar söker sig till mer hierarkiska sammanhang där ledarskapet förhandlas och utmanas.
Jag har teorier om allt.
LikeLike