– Aldrig mera fisk, säger min matglade kamrat och kastar sig över den tyska husmanskosten på den genuina krogen vid museet Terrorns topografi. Vi rustar oss för en djupdykning i Tysklands mörka historia.

Konstigt nog är det bilderna på vanliga människor som gör störst intryck. Taxichaufförens ord ekar i mitt huvud:
– Mina föräldrar var SA-soldater. De kunde aldrig prata om kriget.

Vi behöver en så kallad stödöl och funderar över mottot på underlägget.

(Först nöjet, sedan nyttan)