Det är Piagets fel!

Posted on by

Så här beskrivs inflytandet:

På lärarhögskolorna, ivrigt påhejade av statliga skolmyndigheter, kom den schweiziske psykologen Jean Piaget i ropet. Eleverna skulle “forska” och “söka sin egen kunskap”. Detta uppfattades som det enda sättet att verkligen lära sig något. Andra arbetssätt avfärdades, och “katederundervisning” blev det allra värsta skällsordet. Nu skulle lärarens roll omvärderas, undervisning ersättas av handledning. Faktakunskaper var dåliga eftersom den snabba utvecklingen gjorde att de ändå snart skulle vara passé. I stället betonades “livslångt lärande” där man tydligen inte behövde kunna så mycket, viktigare var att veta var någonstans den nya, fräscha informationen stod att finna. Resultatet blev att många i princip inte lärde sig någonting. Inte mycket har sänkt kunskapsnivån i Sverige som detta arbetssätt.

Ungefär på den här polariserade nivån förs debatten i DN.

20120329-043100.jpg

35 thoughts on “Det är Piagets fel!”

      • Så trevligt.

        Men håller du med Svensson om att tillämpningen i svenska skolor av Piagets tankegångar och teorier inte riktigt gav det resultat man föreställt sig att det skulle ge?

        Like

        Reply ↓

        • Kanske hade det fungerat bättre om skolan haft samma resurser den hade 1989? Jag är inte så insatt, men det lilla jag har läst och det jag har sett i mina barns skola, verkar kräva mindre klasser än det var t o m på 80-talet.

          Like

          Reply ↓

        • Tänk om vi i stort sett bara har kompletterande kunskapssyner? Piaget och Vygotskij forskade om lite olika saker, för att bara nämna ett exempel.

          Like

          Reply ↓

        • Jo – de är inte helt kompatibla.

          Barnstugeutredningen försökte föra samman Eriksson, Piaget och Freire. Det var mer djärvt än klokt. Men under högkonjunktur fungerar det mesta – till och med blandekonomi.

          Like

          Reply ↓

        • Mats, de tre har kompletterande synsätt. Två är psykologer, en pedagog. Eriksson sysslade med den känslomässiga utvecklingen, Piaget med den kognitiva. Dom beskriver forskningens state of the art när dom var verksamma, men är fortfarande aktuella var och en på sitt sätt. Men ingen av dom säger något som motsäger den andre.

          Freire har en helt annan infallsvinkel. Om han läst Eriksson och Piaget, vet jag inte. Han har en praktiskt och politiskt synsätt, långt ifrån den vetenskapliga forskningen om människans känslomässiga och kognitiva utveckling. Man skulle kunna säga att han står långt ifrån katederundervisningen, men samtidigt kan man enkelt sammanföra allmänna genomgångar varvade med praktiska och undersökande moment.

          Min dotter berättade just att hon har det här som ett litet “intelligenstest” bland kurskompisar. En del tror stenhårt på att bara för att något är nytt, så är det också automatiskt bättre. Bara för att någon har rätt måste de andra ha fel. Synen på kompletterande och nyanserande synsätt verkar vara motbjudande för många.

          Like

          Reply ↓

  2. Så otroligt lätt det är att skylla på Piaget. Nu har jag inte läst något han själv har skrivit, utan bara fått det genom andra, men jag tror inte att han har haft synpunkter på att pedagogiken skulle se ut som i citatet ovan.

    Man kan göra en analogi med Skinner. Han har fått skit under senare tid för att Supernanny refererar till honom. Skinner själv skulle vända sig i sin grav om han visst hur man tolkar honom. Han trodde på morötter, inte bestraffningar.

    Sedan är det inte så polariserat som det kan verka. Henrik Svensson köper i princip Bergströms resonemang.

    Jag bara undrar: är det tabu att prata om nedskärningarna på 90-talet? Visst har vi kommunaliseringen, privatskolor, PBL, “forskande” och annat. Men vem talar idag om hur man i krisens spår skrapade skolan på resurser? Och vem talar om hur vi ska få tillbaka dessa resurser?

    Like

    Reply ↓

    • Fridolin har väl “talat” en hel del om just nedskärningarna och 90-talets ekonomiska kris som en orsak till skolans problem.
      Vill minnas att Metta F hade nån debattartikel om det för ett par år sen också. (Är för lat att leta länkar i iPhonen…)

      Like

      Reply ↓

      • Det verkar inte lätt att göra mer avancerade saker på en iPhone över huvud taget. Så du är inte lat, bara begränsad av tekniken. 😉

        Det är ju bra om någon vid något tillfälle har snuddat vid den ekonomiska sidan av problemet. Annars är väl de officiella syndabockarna lärarna själva och “vänstern”. Lägg nu till Piaget.

        Like

        Reply ↓

  6. Hej!

    Huvudsyftet med repliken på Bergströms artikeln är att visa att verkligheten är komplicerad, och det finns betydligt fler än en orsak till den svenska skolans försämrade resultat. Bergström ger ensidigt 68:orna skulden, men det är mycket mer som spelar in.

    Vad gäller Piaget och att konstruera sitt eget vetande tror jag nog att det kan fungera men bara i den bästa av världar. I verkligheten hamnar man osvikligen i en situation där eleverna sitter och till exempel räknar själva efter beting (inga genomgångar, inget gemensamt matteprat) eller producerar “arbeten” av extremt låg kvalitet. Speciellt gäller detta då “forskningen” är det arbetssätt som dominerar.

    Något som är riktigt irriterande är att det går att skapa stora vinster genom att ha få lärare som handleder många elever, så som det sker i många friskolor.

    Ovanstående är nog inte ursprungs-Piaget men det är där vi har hamnat.

    Själv tror jag på att variera undervisningen. Olika former av lärarledd undervisning är att föredra. Projektarbeten och att eleverna jobbar självständigt har sin plats, men ska inte dominera.

    Läs gärna om Hatties resultat i Visible Learning. PBL har mycket låg effekt på elevernas kunskaper (d=0,15) medan “direct teaching” har mycket hög (d=0,59), sidorna 210 ff samt 204 ff. Rätt kul också att läsa om reaktionen när han presenterar dessa resultat:

    “Every year I present lectures to teacher education students and find that they are already indoctrinated with the mantra “constructivism good, direct instruction bad”. When I show them the results of these meta-analyses, they are stunned, and they often become angry at having been given an agreed set of truths and commandments against direct instruction.” (s 204)

    Läs gärna fortsättningen, vad Hattie menar med direct instruction. Modern katederundervisning!

    Hälsar

    Henrik Svensson

    Like

    Reply ↓

    • Som kreativ civilingenjör är det upphöjt till självklarhet att skolan måste förbereda för båda de grundläggande kvaliteterna:

      1) Människans samlade kunskap och erfarenhet

      2) Ens egen kreativa förmåga, lust och framåtskridande.

      Att 1) behöver en skicklig lärare, katederundervisning, hårt plugg, läxor och annat numera halvt stigmatiserad utbildningsarbete kan aldrig rensas bort från min hjärna.

      Att 2) kräver minst lika skickliga lärare är precis lika självklart.

      Att det kan uppkomma en pedagogisk motsättning mellan dessa poler kan enbart bero på att man som lärare aldrig har jobbat som kreativ civilingenjör. 🙂 Varje arbetsdag är full av både och.

      Chalmers utbildning mellan 1976-1980 hade inte heller några problem att hantera hela dynamiken i frågan. Det var redan då en självklarhet att skoldagen bestod av föreläsningar, övningar, labbar, projektarbeten, grupparbeten, examensarbeten, praktik i verkligheten.

      Så jag fattar helt enkelt inte konflikten. Gör bara rätt. Dvs härma vekligheten utanför skolan.

      Like

      Reply ↓

    • Hej, Henrik. Att du kommenterar här ger en fantastisk känsla av närheten på nätet. Man kan diskutera saker och plötsligt dyker någon berörd person upp. Jag har själv stött på det ett par gånger på min egen blogg.

      När det gäller Bergström var han ledarskibent på DN under 80-talet och predikade då nyliberalismens lov. Han tror fortfarande på den. Därför kan han inte se sin egen insats när det gäller att skapa det samhälle och den skola vi nu lever med. Det börjar krackelera omkring honom, men han ger inte upp.

      Därför vill han inte heller se de ekonomiska följderna av 90-talet. Sverige var rikt på 80-talet och kunde hålla sig med en skola i världsklass. Nu har vi inte råd längre. Men ingen talar om det. Den ekonomiska dimensionen är helt osynlig. Kanske borde en replik till Bergström också handla om vad krisen på 90-talet gjorde med Sverige.

      Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka hur, på kort sikt, de nya “forskande” pedagogikerna har passat in i tiden. Med allt större klasser hinner läraren inte med. H*n blir då tvungen att förenkla för sig och kan då lägga över ansvaret på eleven. Vi har den här trenden inom barnomsorgen också. Då “fungerar” det plötsligt med större grupper. På lång sikt är det naturligtvis förödande!

      Lägg till den utbredda tron på att barn skulle vara kompetenta. Vi har under 90-talet inte velat se att barn och elever varit beroende av oss vuxna. Att vi vuxna är inkörsporten till mycket av barnets kunskaper. Barnet har inte behövt någon annan än sig själv och sina kamrater. Vilket har passat alldeles utmärkt nu när resurserna är små.

      Like

      Reply ↓

    • Välkommen hit Henrik! Hoppas du ska trivas.

      Varierad undervisning är svårt att argumentera mot och din beskrivning är nog viktig som en pusselbit när vi ska försöka beskriva vad som hände i kungariket under 1900-talet. Jag håller delvis med dig om att det är ett problem att våra studenter ofta skolas in i ett monotont tänkande. Just nu är det Vygotskij som är god och Skinner som är ond. Piaget är det få som känner till och kognitivismen ramlar mellan stolarna?

      Hattie går att låsa på många sätt och jag är inte säker på att studien är ett så handfast facit för vilka metoder som fungerar, som du antyder. Till sist tror jag att det handlar om ett hantverk och att lärarens skicklighet att läsa av klassens behov och intressen är avgörande flr studieframgång. Men det finns många teorier och våra studenter är ofta ängsliga och lärarberoende. Det är lätt att ramla in i imitation och det är förödande – vilken metod man än väljer!

      Like

      Reply ↓

    • Hej Anders!
      Menar du att lärarutbildarna ska uppmana de blivande lärarna att härma de riktiga lärarna? Det är väl inte den verkligheten vi ska imitera, hoppas jag.

      Freinet är en inspirerande pedagog som försökte öppna upp skolan mot världen. Han får gärna bli modern igen – fast det kanske kallas entreprenöriallitet idag?

      Like

      Reply ↓

      • Jag vill bara att skolan skall imitera livet så att barnen är så¨beredda på livet att de kan utveckla livet till en högre nivå så att inga andra barn skall behöva växa upp som fattiga.
        Det är egentligen det enda jag önskar för att vara väldigt kortfattad.
        I denna mening är jag verkligen en äkta Marxist.

        Like

        Reply ↓

        • Förresten

          När jag skrev verfremdung . (google översätter till manöverfärdig????) i en annan kommentar var det egentligen detta jag åsyftade. Dvs att skolan skall ha detta som det centrala målet – och inget annat.

          Like

          Reply ↓

        • Jag befinner mig några stenkast från Brechts teater i Berlin och här är det mesta på allvar – trots att byggnaderna ofta mer liknar operettkulisser.

          Marx är ofta inspirerande, ibland förvirrande och alltid utmanande. Man kan verkligen inte lita på honom!

          Like

          Reply ↓

    • Hej Maths!

      Vi brottas med det där slagordet om kompetenta barn – eller kompetenta studenter. Jag ser också faran att det svaga drabbad. Det krävs en del vägledning för att förstå vad det är jag inte förstår, och att skaffa sig effektiva strategier.

      Like

      Reply ↓

Leave a comment