Vi diskuterar en aktuell fråga. Är det bra på lång sikt att studenter avbryter sina studier? Kommer det verkligen att leda till hög status och kvalitet?
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Vi diskuterar en aktuell fråga. Är det bra på lång sikt att studenter avbryter sina studier? Kommer det verkligen att leda till hög status och kvalitet?
Tysta tankar 
Det beror väl på vilka som hoppar av och vilken anledningen är. Att det alltid är några som inser att dom hamnat fel, får man väl räkna med. Förutom VFUn så är det väl också en fråga om vilka möjligheter ni lärarutbildare ges att genomföra er uppgift och vilken bild av verksamheten ni förmedlar.
Sedan funderar jag över följande.
Finns inte de dåliga arbetsvillkoren på kartan? Se mina kommentarer hos Christer.
LikeLike
Problemet är att det ofta är stort bortfall i de undersökningar som görs av gruppen som avbryter.
LikeLike
Ett bortfall i bortfallet alltså? 😉
LikeLike
Det är den värsta sorten!
LikeLike
Det är ju lite lustigt att man envisas med att kalla det “avhopp” – som om det bara vore “praktstudenter” som slutar. Det är ju minst lika ofta studenter som inte klarat sina tentor eller känt på vfu att de inte mäktar med yrket som slutar. I slutändan får vi väl ändå hoppas att de flesta “avslutare” passar bättre som något annat. Men med fler sökande, och då mer motiverade antagna, och framförallt, fullt på fler inriktingar, så har vi ju mer “råd” med att visa inser att de kommmit fel. Att istället försöka hålla kvar studenter som faktiskt inte passar gynnar nog inte precis yrkets utveckling.
LikeLike
Avbrott kanske låter bättre?
Jag försöker låta bli att säga “intagna” och använda det mer neutrala “antagna”.
LikeLike