Två gånger har jag hört uttrycket “klappochklangkärring” den senaste veckan. Båda gångerna är det rytmiklärare som brottas med yrkets problematiska förflutna. Förhoppningsvis kan vi ska av oss de här demonerna och erövra en stoltare inställning till musikens betydelse för barns utveckling. Det ryktas i buskarna om en förskollärarutbildning med musikprofil.
Jag känner mig väldigt gammal när insikten slår mig – de flesta av studenterna var inte födda när Ivan Renliden gjorde det här barnprogrammet.
Tysta tankar 
Vad menar du att en klappochklangkärring skulle vara?
På dagens musik-lektioner verkar barnen lära sig hantera riktiga instrument. När jag gick i skolan var det bara sjunga och rytm-instrument som gällde. Är det den skillnaden som ordet syftar på?
Men jag var ett stort klapp&klang-fan när jag var sådär 3-4-5 år.
LikeLike
Det var två rytmiklärare som använde det om sig själv och jag tror det fanns ett stänk av kärlek till traditionen – men det handlar nog också om inofficiella hierarkier inom lärarkåren.
Det är en stor diskussion du tar upp. Vid vilken ålder behöver barnen musikhögskoleutbildade lärare? Många skolor har satsat på högstadiet – jag menar att det är alldeles för sent!
I den nya lärarutbildningen är det en fördjupning mot musik för grundlärare med inriktning mot fritidshem som gäller. Det är en riskabel lösning!
LikeLike
Inte ens jag minns detta, född 73.
Men en klappochklangkärring måste vara detta:
LikeLike
Såg du remixen? Jag har skrattat ihållande den senaste kvarten.
LikeLike
Både remixer, tolkningar och parodier. Detta kan bli en ny internet meme.
LikeLike
Det är svårt stå emot. Nätets underliggande kraft. Antagligen kommer detta att höra till den kulturella allmänbildningen.
LikeLike
Mina lärare var musikdirektörer (har för mig att det var titeln, dvs fullt utbildade musiklärare) från lågstadiet och uppåt. Det var kanske ovanligt. Det hindrade dem inte från att utföra lektionerna som de gjorde. Jag är inte säker på att mina barns lärare är det, men det finns gott om duktiga musiker i vårt land, och ett starkt engagemang.
Jag har inte ditt perspektiv på utbildning, men jag tror på att man ska vara väldigt duktig på det som man undervisar, när man undervisar. Den typen av stolthet saknas i svenska skolan tycker jag rent generellt. Det finns tyvärr behöriga lärare med erbarmlig grundkunskap, även i mina ämnen som är naturvetenskapen. Varken hackat eller malet tror jag är farligt.
LikeLike
Håller med – eftersom jag håller på med musik gör det extra ont att se musiklektioner utan innehåll.
Men jag har ingen snabb lösning och känner inte riktigt den politiska vinden blåsa i ryggen. Det tycks vara andra saker som bekymrar utbildningsministern.
LikeLike
Drakar lyfter i motvind.
(för inspiration till den som funderar över vad man ska ha musiklektionerna till)
LikeLike
Oj! Jag gillar filmer som tar lite tid att avkoda och jobbar en del med det som ibland kallas reception. Detta var verkligen en utmaning!
LikeLike
Jag misstänker att för den ihärdige läraren kan här finnas inspiration till åtminstone tio musiklektioner.
LikeLike
Jag är letar efter den djupare meningen – vad är det de försöker berätta?
LikeLike
Att det finns fler dimensioner i det här med musik än bara de hörbara, tror jag.
LikeLike
jag måste erkänna att jag betraktat sådana här tatooliknande övningar med viss misstänksamhet. Nu måste jag nog omvärdera dem!
LikeLike
Det är kanske hälsosamt att då och då ompröva sina ryggmärgsreflexer?
LikeLike
Klapp och Klang, kanonbra helt enkelt. . .när gubben och hans gumma, spela på sin trumma! Kalle Kulör, han lägger ner rör, han lägger ner rör och han mokar! Fler klapp och klangkärringar, tack. Like!!!
LikeLike
Finns även klappochklanggubbar:
I dessa dialektmysterietider kan här särskilt studeras Ålandssvenskan.
LikeLike
Tack – med en sådan fallande basgång kan man inte misslyckas!
LikeLike