Efter tio år på Malmö högskola möter jag delar av de anställda på ett gemensamt möte. Rektor Stefan Bengtsson presenterar sina tankar om det strategiska utvecklingsarbetet och vi träffas för första gången över fakultetsgränserna.
Det känns lite nervöst och jag sneglar på folket omkring mig. Är det verkligen vi som är Malmö högskola?
Jag funderar på vad det är som binder oss samman. Visionen?
På rektorsbloggen rasar en livlig debatt om vår framtida huvudbyggnad Niagara och Stefan är mycket nöjd att medarbetarna engagerar sig. Det är jag med.
Tysta tankar 
Pratade om något åt detta håll i klassrummet härförleden. En teori som lyftes är att det är det faktum att man delar en gemensam känsla av att höra hemma just i det sammanhanget som binder en grupp samman.
LikeLike
Jag kom på mig själv med att jag skulle vilja att vi hade genomfört någon gruppstärkande aktivitet – eller i alla fall haft en gemensam T-shirt!
Nu blev det kaffe och mingel. Jag är hemskt dålig på mingel.
LikeLike
Vi kan inte ha en rektor som först pratar om öppna, flexibla lösningar för spontana kreativa möten, och sedan har oss att delta i gruppstärkande aktiviteter. Då kommer vi att tro att han ersatts av någon dubbelgångare från nåt managementkonsultbolag 🙂
Mingel ska man se som en möjlighet att göra en etnologisk studie in situ av sina okända arbetskamrater, vettu. Stå i mitten och observera, eller ge sig in i tentativ interaktion med infödingarna.
…fast…Bengtsson, väl? *kollar* tänkte väl…:D
LikeLike
Jag kommer från kommunen och saknar drakbåtsjippon och profilkepsar. Det där varumärket som vi är stolta över och gärna kommunicerar behöver nog även någon form av inre liv.
Vi känner till IKEA-andan. Jag kan bli lite skräckblandat avundsjuk på den känslan av stolthet som de lyckats skapa.
Nog är det oroande att akademiker deltar i mingel av etnologiska/antropologiska skäl.
Lets go native!
LikeLike
Jag befann mig med halva benet i IT-industrin när det begav sig, under den berömda bubblan när det fanns massor av pengar till nästan vad som helst. Det har gett mig en livslång allergi mot ord som “Företagskickoff” och “lära-känna-aktiviteter” och liknande. Gu’såmyckedumt då var. Även uttryck som “företagsanda” gör att det börjar klia någonstans i vänster armveck.
Men det är mest, som sagt, ordallergi. Säg “Vi borde hitta på något tillsammans, allihopa” så är jag med dig hela vägen. På samma sätt som “Nu ska vi mingla” slår på etnologen, medans “Nu ska vi dricka kaffe och snacka skit” gör att jag rusar först i kön till kaffebordet 🙂
Fast med tiden har jag lärt mig översätta. Så i onsdags var det uppenbart att “mingla” kunde översättas till ovanstående, så då gjorde jag så.
LikeLike
Jag ser faran för tvångsmys och inser att min faibless för jippon inte passar helt inom högskolans allvarliga inramning.
Det allvarliga budskapet är att jag saknar lite av den djupare tillhörigheten. Kanske är jag skadad av min barndoms familjerallyn och julfester som skedde inom min fars företags lätt patriarkala ramar. Semesterstugorna var bäst. Men det hör till en annan tid och jag anar att sådant som personalklubbar hör till lagstadgad verksamhet?
Men jag är nog mer drakkbåtspaddlare än årshögtidsdeltagare.
LikeLike
…eller Green Lion Inn-besökare?
LikeLike
That works too!
LikeLike
Då säger vi bara att det är fredag idag. 😀
LikeLike
An offer I can’t refuse…
LikeLike
Jag funderar över de olika definitionerna på “socialt kapital”
http://sv.wikipedia.org/wiki/Socialt_kapital
“Begreppet socialt kapital har flera olika definitioner. Begreppet myntades av nationalekonomen Alfred Marshall som gav det följande defition: “Socialt kapital är det kapital som är gemensamt för, eller delas av, en grupp människor i ett samhälle, dvs. det kapital som underlättar affärsverksamhet mellan individer [t ex infrastruktur]”[1]
Sociologen Pierre Bourdieu definierar det så här: “Socialt kapital är summan av de resurser, aktuella eller potentiella, som finns tillgängliga för en individ eller grupp genom att ha tillgång till ett bestående nätverk av mer eller mindre institutionaliserade relationer av ömsesidigt erkännande eller igenkännande”[1]
James S Coleman: “Socialt kapital är en uppsättning enheter med två egenskaper gemensamt: De består av någon aspekt [nätverk] av den sociala strukturen [samhället], och de underlättar ett visst handlande hos aktörer – antingen som individer eller som ”organisationer” – inom denna struktur.”[1]
Sociologen Alejandro Portes: “Socialt kapital refererar till individers förmåga att ta knappa resurser i anspråk på grund av att de är medlemmar i nätverk eller större sociala strukturer”[1]
Statsvetaren Bo Rothstein har gjort följande definition: “Socialt kapital är antalet kontakter multiplicerat med graden av förtroende i dessa kontakter.”[1] ”
Tänk en organisation med starkt socialt kapital och myndighetskapital! Då kan vi börja tala om tillit…
LikeLike
Jag tror vi behöver fler möten över fakultetsgränserna på högskolan och ska vi klara att utveckla vår särart måste det också finnas en sammanhållande känsla av vad Malmö högskola är för något. Vi måste vara en högskola. Och, Johan, det finns absolut ingen motsats mellan det och ett arbeta att öka interaktion och skapa spontana möten, både internt och mot omvärlden. Och jag kan avslöja: Det är ingen dubbelgångare!!
Stefan
LikeLike
Kul att du hittat hit Stefan! Och nu inser jag skamset att jag gett dig fel efternamn i texten.
De jag har pratat med var mycket nöjda med ditt anförande och sätt att möta kritik. Nästa gång blir det dans!
LikeLike
Jag håller helt med dig i sak, Stefan. Det är alldeles för lite saker vi gör tillsammans på det här bygget.
LikeLike
Hej!
Här kommer mina synpunkt på kommentarerna ovan. Jag skiljer på “varumärket” MAH (1) och på olika former för att träffas (2).
1. “Varumärket” Malmö Högskola
Jag skulle vilja vara stolt medarbetare på Malmö Högskola därför att de utbildningar och forskning som bedrivs här håller hög kvalitet och är attraktiva. Jag vill att mina vänner och bekanta ska känna till att MAH producerar bra utbildningar, forskning som står sig internationellt och att MAH fortfarande har rollen av att lyfta gymnasieungdomar utan akademisk bakgrund in på högskoleutbildningar.
2. “Gemensamma aktiviteter” för att träffas och umgås
Jag gillar att “leka”, så jag deltar gärna i drakbåtstävlingar med mera. Jag älskar att mingla på Århögtididen på konserthuset. Jag går gärna på informationer som riktar sig till medarbetare (t ex informationen i förra veckan).
MEN – jag vet att många andra kolleger får “rysningar” av ovan.
Min fundering är därför att:
1. Det vore intressant att höra vad andra på Malmö Högskola vill att högskolan ska förknippas med. Vad är viktigt? Ikea var uppe som exempel tidigare. “Alla” på IKEA vet att IKEA är duktiga på att fånga trender och att IKEA ligger i framkanten. “Alla” vet att på IKEA är ekonomi en viktig parameter bland flera för att åstadkomma billiga produkter (kundvinst) och billiga processer (företagsvinst). “Alla” vet också att andra varuhus levererar “bättre” produkter, men till ett högre pris.”Alla” vet att ett möbelköp på IKEA kan medföra flera turer till kundtjänst/reklamationer.
Är det möjligt att MAH kan få en lika tydligprofil som t ex IKEA? Är det realistiskt? Är det viktigt eller är det mindre viktigt? Kan det vara ett kitt som förenar alla anställda?
2. Det är roligt att umgås och träffas, i synnerhet på en stor arbetsplats. Sådana aktiviteter är också ett kitt, men inte för alla. Det den ena tycker är roligt (drakbåtstävling!), tycker den andre är vedervärdigt. “Alla” kommer aldrig att tycka lika, men det är viktigt att dessa “arenor” finns. Om man inte är nöjd med det utbud som finns, är det ju enkelt att föreslå och genomföra sådant som man själv roas av.
Trevlig helg, Karin Axelsson HS
LikeLike
Tack Karin!
Jag är så glad att du hittat hit och tycker du formulerar problem och möjligheter väl. En del av de här diskussionerna aktualiserar vårt behov av ett fungerande internet och jag tror att några av mina åsikter om flaggskeppet Årshögtiden inte passar i det publika rummet.
Men det handlar delvis om företagskulturer och många tycks vilja dra en mycket skarp gräns mellan yrkesliv och privatliv. Då blir fester en riskabel arena som hotar den här uppdelningen.
När jag började på Lärarutbildningen för tio år sedan slutade julfesten klockan 20.00. Jag är fortfarande chockad.
LikeLike
Ett av de minnen jag tog mig med från “Rektor i Orkanen” och som berör “Mina okända arbetskamrater” var “Där mångfald gör skillnad”. Mångfalden bland studenter har alltid varit tydlig för mig. Rektor påpekade – försiktigt? – hur var det egentligen med mångfalden bland medarbetarna och lever verkligen MAH som man lär?
Nu vet jag plötsligt varför den undrande tanken inte slagit till i mitt huvud tidigare: de är ju okända! … och den frågan äger vi!
LikeLike
Mångfalden finns kanske under ytan?
LikeLike