Jag ser Putin gråta och blir lite rörd när han inför reporterns fråga förklarar:
– Det beror på vinden!

Idag spekulerar världen om tårarnas äkthet och jag kan inte låta bli att dras med. Kan han verkligen vara så manipulativ att han gråter för att dra uppmärksamheten ifrån det påstådda valfusket? Eller är det en rädd liten pojke som gråter av lycka över att hans högsta dröm har slagit in?

Samtidigt läser jag Claes Anderssons bok “Ottos liv” som i kapitel 20 innehåller en fantastisk berättelse om huvudpersonens uppdämda behov av att gråta.

Jag funderar på att klämma en tår idag. Det är sådant som vi män gör ibland.